Ärtans jul

Äntligen kom den där konstiga röda tvåbeningen och med sig hade han säcken med min julklapp.

Ända sedan i torsdags när matte och husse var hos Anneli i Vallentuna och köpte julklappar till mig och Frasse, har jag varit på jakt efter min pipleksak. Nu kunde jag äntligen lokalisera den till botten av säcken.

Så jag kröp helt sonika ner i säcken och fick tag i den. Oh, vad härligt och vad den pep. Frasse fick en likadan, så vi pep i kör.

Vi fick tuggben av Kickan som luktar jättegott. Jag ägnade mig enbart åt mina egna julklappar, men Frasse gick runt och kollade att allt var rättvist, och att alla fick lika mycket. Men när han skulle kolla in mitt tuggben, fick jag nog. Som en flygande projektil kom jag tvärs igenom rummet, tyvärr högg Kickan mig i språnget. Men jag hann bita Frasse lite i hans bakben, så han blev jättearg.

Olle, en retlig tvåbening, här på besök över julen, fick en jättebra idé faktiskt. Han rullade köttbullar på köksgolvet åt Frasse och mig när Matte och Kickan inte såg. Vi blev ovanligt mätta.

Det var en lyckad julafton!!!

God Jul och Gott Nytt År!

FRASSE fyller 9 år idag

Titta blott på hans figur - smärt och smidig eller hur?
Frasse fyller 9 år idag och firar det med julskinka, han är i fin form och slank som en vidja, även om somliga tycker annorledes.

Lustigt förresten vilken telepati Ärtan och Kickan har. Samma dag efter fem respektive 2 månaders bloggtorka skriver de om ungefär samma saker utan att veta om att den andra bryter tystnaden!!!

Ärtan har ordet

Tja, det är bäst jag tar mitt ansvar och tar över den här bloggen. Matte har visst helt lagt av och nu håller hon bara på med julbak och julstädning och är grinig och sur. Husse försöker hålla sig ur vägen genom att skriva julmail till såna som redan fått julkort och då blir hon ännu skälligare.

Själv mår jag bäst. Vi var på Noffarnas hjärtundersökning. Som tur var har jag inget fel på hjärtat. Det pickar på i racertakt som sig bör på en racerråtta. Sedan släpade Kickan med oss till en fysioterapeut. Terapeuten tog bara hälften betalt för mig, för det var ingen idé att undersöka någon så jättemycket som var så välmusklad och vältränad som jag. För Frasse gick det inte så bra. Han har ett litet hål i hjärtat, men det är så litet så det spelar ingen roll. Hos fysioterapeuten fick Frasse gå på ett rullband i vatten. Han såg så kul ut så jag höll på att skratta ihjäl mig. Själv låtsades han som ingenting och travade på med rak mun. Fysioterapeuten upptäckte att han hade ont i höger framben, så nu får han glukosamin.En tablett som luktar jättegott, det är orättvist. Nu skuttar Frasse faktiskt på riktigt bra om man tänker på hur jättegammal han är. Han fyller 9 år dagen före julafton.

Jag gillar det här vädret även om det är lite för blött ibland. Jag får nämligen vara lös på golfbanan. Urhärligt. Golfarna har gett upp för vintern och det är för lite snö för skidåkarna, utom för en, som vi såg spåren efter.

Nu ser Frasse och jag fram emot julafton. Pipleksaker och tuggben och mat och människor och så den där konstiga rödklädda typen, som jag blir både rädd för och arg på. Blenda säger att tomten är läsjig, men hon vill ändå att han ska komma för hon vill ha paket!

Nehej, nu måste jag återgå till skohyllan!

Frasses funderingar om livet i största allmänhet och Ärtan i synnerhet

Uj, vad trött jag är! Kände mig tvungen att bädda ner mig i min gamla valpbädd. Jag orkade inte ens kasta ut husses papper utan de fick tjänsgöra som täcke. Ärtan löper och är hur påflugen som helst. Jag talar om för henne att det inte är dags än, men hon fortsätter att hålla på. Jag vill inte ens säga vad hon gör, men pinsam är hon. Kantarellkursen tog slut i tisdags och jag slängde svampar omkring mig hit och dit. Nej sanningen att säga var jag duktigast på kursen. Inte svårt - sista gången var jag enda eleven, så det blev massa tid för teori. Alldeles för mycket snack i min smak. Trist ändå att den är slut. Husse filmade, men med Kickans kamera, så den kommer i vuvvebloggen.

Alla hjärtans Ärta 3 år idag

Mamma och jag för tre år sedan.

Vill ta tillfället i akt och tacka min mänskliga morfar Mattias för uppvaktningen på födelsedagen. Och även tacka för all kommande uppvaktning från alla andra. Matte och Husse hade glömt bort vilken dag det var idag, som tur var ringde Mattias. Visserligen fick jag mjölk på sängen som vanligt, men sång och ljus fattades. Nu har de lovat att kompensera mig hela dagen. Vi ska börja med kantarellsökarträning. Annars är livet på topp och alla tycker att jag är det vackraste som finns. Kan bero på att jag började löpa på nationaldagen. Ha en bra dag!! önskar ÄRTAN

Kantarellkurs andra gången

Nu är det andra gången jag är på kantarellkurs. Måste kolla att matte och husse klarar det här med att få med både klicker, godis, kantarell och mig i koppel. (Egentligen behöver jag inget koppel för jag fokuserar enbart på kantarellsöket, men det är säkrast med koppel så att jag är säker på att tvåbeningarna hänger med).

Här får matte instruktioner. Det är inte lätt för henne att hålla reda på allting. Observera kantarellsökarhalsduken. Den har jag fått av Kråkan. Ärtans är också upphöjd till kantarellsökarhalsduk.
Husse hinner tyvärr inte med riktigt, så jag tar tag i kantarellen och kastar den lite för att det ska bli lättare för honom att plocka den.
Det finns absolut ingen elev som är så fokuserad och uppmärksam som jag. Jag tycker nämligen att om man gör något så ska man göra det ordentligt.

Frasses funderingar om kantarellsökarkursen

Idag har jag varit på kurs. Kantarellsökarkurs med HUSSE. Matte och Ärtan låg och drällde på soffan hemma, så jag fick nöja mig med bara husse. Problematiskt tänkte jag. Hur ska den mannen som jag måste beskydda mot varenda mötande hund på promenader och som aldrig har godis med sig, klara detta. Nej, jag får lov att ta ansvaret helt och hållet för att det här ska gå vägen. Det visade sig inte vara så svårt. Det var faktiskt en valplek. Bara en hund till, han var visserligen stor och svart och det är ju inte trevligt, men han var kastrerad. Det kände jag på en gång på lukten, så sedan var han inget att bry sig om. Zack hette han och var bara något år, så han var nästan en valp, och lite störande för han kunde så klart inte fokusera riktigt, utan höll på och larvade sig. Jag tittade med avsmak på honom. Dessutom åt han upp två kantareller i hastigheten. Förstod sålunda inte alls vad vi höll på med.

Själv var jag en mönsterelev och lyckades lära husse både att klicka och dela ut godis i tid. "Fröken" tyckte konstigt nog att vi var duktiga alla fyra och jag tyckte att det var helkul när det var struktur på undervisningen.

Ärtan är naturligtvis sotis, men hon ska tydligen få privatlektioner härhemma. Inget får man ha i fred. Men jag tror inte att hon kommer att bli så bra som jag.

Hur söt får man va?

Ärtan är nyryckt och sötare än någonsin. Tycker både hon och omgivningen.

Frasses öron syns nu i all sin prakt.
"Solsidan" är inte så dum!

ÄRTAN?

eller är det månne en yorkshireterrier? Jag håller på att kamma igenom pälsen inför den efterlängtade ryckningen och kunde inte låta bli att testa tofsfrisyr. Ärtan hatar kroppsvård och hon tycker definitivt inte om att se ut som en kammad yorkshireterrier, men med hjälp av lite köttbitar, gick hon med på att se omvärlden en stund igen.

GLAD PÅSK I EFTERSKOTT!!!

PS.Frasse har tydligen satt sig i respekt hos traktens barn. Inte en enda påskkärring vågade sig in innanför vår grind. Jag som laddat upp med godis för en gång skull.

Frasses funderingar om vem gömstället tillhör

Så här är det jämt. Här har jag hittat och grävt ut ett utmärkt ställe under tvåbeningarnas uteplats. Tror ni inte att Ärtan stjäl det från mig på direkten. Visserligen höll jag på att fastna och drabbades av några sekunders panik innan jag lyckades vända mig om och ta mig ut, men det betyder ju inte att det är ett värdelöst krypin för mig. Ärtan tyckte att det var ett perfekt nytt ärtgömställe och började tom att mopsa (varför heter det inte terriera upp sig) upp sig så att matte var tvungen att lyfta bort henne i nackskinnet. Sedan höll hon sig lugn men jag undrar i mitt stilla sinne om hon inte ändå tycker att det är hennes. Men det ska vi bli två om!!!!

Ärtan har knyckt hålan man jag visar henne fri lejd ut från hålet. (Vill ju bli av med henne så klart.)

Jag har lyckats komma loss.
Jag gräver ut hålan, så att man får rum.

Våren har kommit

Välkommen vår - äntligen är snön borta och Blenda har tagit av sig mössan

STORA VÅRSKRIKET
och vinden blåser i allt hår

ÄRTAN?

eller världens minsta bearded collie? Oh, vad jag längtar till att hon blir ryckt i slutet av april så att man kan se hennes vackra ögon igen!!!! (Hon verkar dock inte ha några problem med synen trots luggen.)

Språngning

Bild på Kickans halsduk när den fortfarande satt fast i språngbrädan. Man flätar trådarna och arbetet växer från båda håll, tills det möts i mitten. Där virkar jag för att inte trådarna ska sno upp sig igen.

Språngning är en gammal flätteknik dokumenterad från bronsåldern i Skandinavien. Jag lärde mig den från boken:

Språngning. Pinnbandsspets - en gammal flätteknik. Redskap, uppsättning, mönster, modeller av Tine Abrahamsson, W&W 1977. Tyvärr har jag tappat bort den, men tror att jag behärskar den enklaste flättekniken. Spetsar gör jag inte, de är alldeles för petiga.

Militärskärp var förr språngade och strumpebandet, som männen knöt upp strumpan med på folkdräkten.

Jag språngar halsdukar genom att spänna upp garn på en ram som Claes har snickrat ihop av en gammal säng. (Kickans).

Jag har försökt leta på nätet efter mer upplysningar om språngning resp. pinnbandsspets, men det finns inte så mycket. På den här länken finns det lite på engelska http://www.regia.org/sprang.htm.

Vårmössa till Blenda

Första vårmössan är redan virkad och ser ut så här:

Blenda i sin nya virkade vårmössa.

Kickans julklappsmössa och halsduk

Sista mössan för vintern. Jag tror att jag stickat omkring 13 stycken sedan i höstas, men nu är det färdigstickat för säsongen.

Kickans mössa och språngad halsduk.
Kickan iförd mössan och halsduken samt Frasse.

Anna-Karins mössa

Anna-Karin i julklappsmössan och Kråkan i egen matchande halsduk.

Mössan utan Anna-Karin och vuvve.

Två vuxenmössor

En blå och en grön/grå stickade de senaste månaderna. Nu är min mössinspiration över och förhoppningsvis är även vintern det snart.

Barnmössor

BROR OCH SYSTER
Barnmössor till ytterligare två sysslingar stickade i december och januari.

Ylvas bild sent omsider

Ylva iförd sin andra mössa med tillhörande språngad halsduk samt egna ögonfransar och insugen underläpp!!! Använder man inte napp får man ta till allt möjligt!

Mösskavalkad

Börjar med Johans och Louisas mössor, som de fick till slut efter några varv till och från Schweiz med posten till fel adress, men slutet gott allting gott och så här söta är Blenda och Ylvas sysslingar i Schweiz.

Syskonmössor Johan Louisa

Ylvas andra mössa får hänga med på köpet. (Jag kan nämligen inte ta bort den bilden.) Kort på Ylva kommer imorgon.

!

Trickträning i Näsfjället

Långt uppe i Dalarna utan tillgång till Kickans träning hittade Frasse och Ärtan på ovanstående trick. Frasse tar kamptrasan och drar och Ärtan hoppar över. Ibland går det lite väl fort och Frasse släpper trasan och Ärtan testar att krypa under, dansa runt ovanpå kamptrasan i en rasande fart, så att man knappt ser vad dom gör för att få belöningen.

Kanske behöver dom träna var och en separat, men jag tycker
att det trots allt går bättre och bättre.

Blenda bakar, fler bilder

Här är lite fler bilder på Blendas bullbak. Hennes morfar tog som sagt massor av bilder men de flesta är rätt lika, så hennes mor får nöja sig med dessa. Obs. tofsarna. De är så små, men Blenda tycker att det är toppen att ha tofsar som Pippi Långstrump.

Tryckeri

Frasse och Ärtan har jobbat lite med tryckeri i snön. Jag tycker att de har lyckats jättebra!

Blenda lyckades också vid sin debut som bagerska. Lite problem var det dock vid penslingen med ägg. Somliga bullar blev platta av trycket, men jäste ändå upp rätt bra i ugnen.

Frasses funderingar om arbetsfördelningen på Tranbärsvägen 8

Jag övervakar docklek.

Lär husse VILDA VALPspelet.

Sköter vakthållningen mot fåglar.

Det är orättvist här, har jag upptäckt. Jag sköter fågelbevakningen med den äran. Springer ut och jagar bort alla skator och kråkor, som kommer hit för att retas. Jag leker med dockor med Blenda, hjälpte henne tom att hålla en docka en kort stund. Sedan klarade hon av att ta hand om den själv, sa hon. Sedan har jag lärt husse spelet VILDA VALPAR. Det är från 3 år, så jag tycker att det borde passa honom. Blenda tycker att spelet är för läsjigt = läskigt, så nu får det vara ett tag, så att husse och Blenda mognar. Den sista och viktigaste arbetsuppgiften är att motionera matte och husse. Det ansvaret tar jag också, medan Ärtan gör allt för att smita undan samtliga uppgifter utom möjligtvis att jaga fåglar. Hon gömmer sig på alla sina specialgömställen och dyker bara upp för att sköta Ylvas hygien eller städa under barnstolar.

För övrigt anser Ärtan att det räcker med att vara söt och gullig, men jag undrar kan man verkligen räkna in det som ett jobb?? Hon behöver ju inte ens sminka sig och vägrar kamma sig för den delen. Så någon större ansträngning är det ju inte för henne.

Nog är det orättvist, men jag är inte bitter! ÄN!

Vilken härlig dag

allting befann sig på rätt ställe på rätt tid. Solen, snön, våra skidor och våra pjäxor. Äntligen blev skidturen på Saltis golfbana av. Att bära skidor och stavar och samtidigt hålla en noffe i koppel, är mer än någon klarar av, så vi tog bilen till spårets början vid golfbanans parkeringsplats. Sedan blev det en härlig tur med Ärtan lös största delen av tiden. Hon var jätteduktig och kom på inkallning och uppförde sig exemplariskt och fick tom beröm av andra skidåkare. Claes hade Frasse i flexi, ibland kunde han nästan tolka efter Frasse. Frasse var också jätteduktig och plockade upp mina vantar och gav till mig. Jag hade både godis och pipleksak, som kanske motiverade duktigheten hos båda.

På hemvägen ringde det plötsligt i Claes mobil. "Jag ser er" sa Kickan, och när vi tittade fick vi syn på en liten prick med en jättebarnvagn. Kickan och töserna var ute på lång, långpromenad och vi råkade sammanträffa. Vi firade med att äta lunch tillsammans på Tippens Kinamatstället. Se, det var en härlig dag!

Comic Life

Comic Life är ett program som gör att man lätt kan göra sina egna serier och lägga upp i bloggen tex. Jag har provat en månad nu och med Jontes och Kristofers hjälp så kan jag hantera programmet. Men, men det blir nog inget mer än nedanstående prov, för Frasse och Ärtan har lagt in sitt veto. Frasse vill inte begränsa sina funderingar till en futtig liten pratruta, och Ärtan håller med. När hon någon gång får ordet så vill hon verkligen passa på att framföra sina åsikter och då räcker inte pratbubblan. Annars är ovanstående en hastig återblick på julen. Vuvvarna tröstar sjuk matte, Ärtan är också med under mitt knäveck. Vuvvarna kräver julklappar och Ylva är glad i morbror Olles knä.

Stackars Ärtan

ett offer för hormonerna! Hon tror att hon ska valpa och gräver och krafsar som en galning överallt. Inatt åkte hon ner i köket efter att ha grävt i min säng både ovanpå täcket och under täcket. Ibland bara vandrade hon runt ovanpå mig och nattron blev rätt dålig för samtliga inblandade. Sova i köket gillade hon inte heller utan krafs och ylningar hördes då och då.



Just nu är livet rätt jobbigt för Ärtan, hon vill helst bli buren ute. Snö och kallt går an, men blött och regnigt är avskyvärt och ska enligt Ärtan undvikas i möjligaste mån. Helst vill hon åka runt på mattes arm, men det blir ju både kallt och värdelöst som motion för henne.

Att kommentera

kan vara svårt ibland, därför har jag testat lite. Först är det bara att trycka på på ordet kommentarer, som står under inlägget. Det kan vara noll eller flera kommentarer, det ska inte spela någon roll.



Då kommer det fram en ruta som heter skicka en kommentar. När kommentaren skrivits väljer man en profil, ex. anonym eller bättre namn/webbadress, där det räcker med namnet.



Sedan kan man välja mellan att förhandsgranska eller skicka kommentar. I båda fallen kommer man till förhandsgranska och en ordkontroll, som man måste fylla i för att sedan slutligen trycka på knappen skicka kommentar.



Så är det tänkt att funka, tror jag, men med datorer kan man aldrig veta, de har en egen logik, som ibland kan vara väldigt mystisk. Det är så roligt att få kommentarer, så jag hoppas att mystiken lättat något;-)

Julen är slut

Vid första besöket i mitt kök efter jul och nyår begick Blenda tofspremiär. Så här lyckat blev det!

Ylva begick purépremiär och trots att hon svalde åt fel håll, måste det också anses som lyckat!

Frasse begick tröjpremiär och glömde att knäppa en knapp i sin lycka över att tröjan blev hans!

Efter en sjuk jul, och jag menar sjuk i den ursprungliga betydelsen börjar allt återgå till det normala. Jag har avverkat vinterkräksjukan i två varianter, en liten förkylning och bältros. Ändå har vi lyckats fira julafton och Blendas födelsedag och åkt upp till Näsfjället. Men ibland har jag inte orkat något annat än sticka och det har blivit en del mössor, som kommer på bild så småningom. Det allra viktigaste var emellertid Ärtans tröja, som blev Frasses tröja till hans stora glädje. Han är helt larvigt stolt att ha på sig den och morrar åt Ärtan när hon kommer i närheten när han tar på sig den! När jag mätte på Ärtan under stickproceduren, kom han alltid fram och ville att jag skulle mäta på honom också. Sedan blev den ändå för stor åt min lilla mini-vuvve, så nu är det bara att sticka en mindre åt henne.