Vilken härlig dag

allting befann sig på rätt ställe på rätt tid. Solen, snön, våra skidor och våra pjäxor. Äntligen blev skidturen på Saltis golfbana av. Att bära skidor och stavar och samtidigt hålla en noffe i koppel, är mer än någon klarar av, så vi tog bilen till spårets början vid golfbanans parkeringsplats. Sedan blev det en härlig tur med Ärtan lös största delen av tiden. Hon var jätteduktig och kom på inkallning och uppförde sig exemplariskt och fick tom beröm av andra skidåkare. Claes hade Frasse i flexi, ibland kunde han nästan tolka efter Frasse. Frasse var också jätteduktig och plockade upp mina vantar och gav till mig. Jag hade både godis och pipleksak, som kanske motiverade duktigheten hos båda.

På hemvägen ringde det plötsligt i Claes mobil. "Jag ser er" sa Kickan, och när vi tittade fick vi syn på en liten prick med en jättebarnvagn. Kickan och töserna var ute på lång, långpromenad och vi råkade sammanträffa. Vi firade med att äta lunch tillsammans på Tippens Kinamatstället. Se, det var en härlig dag!

Comic Life

Comic Life är ett program som gör att man lätt kan göra sina egna serier och lägga upp i bloggen tex. Jag har provat en månad nu och med Jontes och Kristofers hjälp så kan jag hantera programmet. Men, men det blir nog inget mer än nedanstående prov, för Frasse och Ärtan har lagt in sitt veto. Frasse vill inte begränsa sina funderingar till en futtig liten pratruta, och Ärtan håller med. När hon någon gång får ordet så vill hon verkligen passa på att framföra sina åsikter och då räcker inte pratbubblan. Annars är ovanstående en hastig återblick på julen. Vuvvarna tröstar sjuk matte, Ärtan är också med under mitt knäveck. Vuvvarna kräver julklappar och Ylva är glad i morbror Olles knä.

Stackars Ärtan

ett offer för hormonerna! Hon tror att hon ska valpa och gräver och krafsar som en galning överallt. Inatt åkte hon ner i köket efter att ha grävt i min säng både ovanpå täcket och under täcket. Ibland bara vandrade hon runt ovanpå mig och nattron blev rätt dålig för samtliga inblandade. Sova i köket gillade hon inte heller utan krafs och ylningar hördes då och då.



Just nu är livet rätt jobbigt för Ärtan, hon vill helst bli buren ute. Snö och kallt går an, men blött och regnigt är avskyvärt och ska enligt Ärtan undvikas i möjligaste mån. Helst vill hon åka runt på mattes arm, men det blir ju både kallt och värdelöst som motion för henne.

Att kommentera

kan vara svårt ibland, därför har jag testat lite. Först är det bara att trycka på på ordet kommentarer, som står under inlägget. Det kan vara noll eller flera kommentarer, det ska inte spela någon roll.



Då kommer det fram en ruta som heter skicka en kommentar. När kommentaren skrivits väljer man en profil, ex. anonym eller bättre namn/webbadress, där det räcker med namnet.



Sedan kan man välja mellan att förhandsgranska eller skicka kommentar. I båda fallen kommer man till förhandsgranska och en ordkontroll, som man måste fylla i för att sedan slutligen trycka på knappen skicka kommentar.



Så är det tänkt att funka, tror jag, men med datorer kan man aldrig veta, de har en egen logik, som ibland kan vara väldigt mystisk. Det är så roligt att få kommentarer, så jag hoppas att mystiken lättat något;-)

Julen är slut

Vid första besöket i mitt kök efter jul och nyår begick Blenda tofspremiär. Så här lyckat blev det!

Ylva begick purépremiär och trots att hon svalde åt fel håll, måste det också anses som lyckat!

Frasse begick tröjpremiär och glömde att knäppa en knapp i sin lycka över att tröjan blev hans!

Efter en sjuk jul, och jag menar sjuk i den ursprungliga betydelsen börjar allt återgå till det normala. Jag har avverkat vinterkräksjukan i två varianter, en liten förkylning och bältros. Ändå har vi lyckats fira julafton och Blendas födelsedag och åkt upp till Näsfjället. Men ibland har jag inte orkat något annat än sticka och det har blivit en del mössor, som kommer på bild så småningom. Det allra viktigaste var emellertid Ärtans tröja, som blev Frasses tröja till hans stora glädje. Han är helt larvigt stolt att ha på sig den och morrar åt Ärtan när hon kommer i närheten när han tar på sig den! När jag mätte på Ärtan under stickproceduren, kom han alltid fram och ville att jag skulle mäta på honom också. Sedan blev den ändå för stor åt min lilla mini-vuvve, så nu är det bara att sticka en mindre åt henne.