Ärtan har ordet

Hur tänker dom - tvåbeningarna? Vi som hade det så lugnt och bra. Så kommer dom hem med den här valpen, som verkar vara en blandning monster och leksakshund. Titta bara så hon bogserar min biabädd tvärs över köksgolvet. O, vad tröttsamt. Hela tiden måste jag hålla ett öga på henne!!!

Skön säng sa Saffran

Hemma hos min mamma fanns stolar med sådana här tvärslåar. Det känns tryggt.

Godkänd tomt sa Saffran

Idag har jag inspekterat tomten tillsammans med olika tvåbeningar. Den är klart godkänd. Jättebra att kissa på. Sedan har jag gått promenad tillsammans med Ärtan. Hon var trevlig, men snöret, som matte höll mig i, gillade jag inte alls. Det blev en kort promenad.

Jag kom, jag såg, jag somnade, sa Saffran

Vilken skön bädd jag fick hos min nya husse och matte. Och en stor älg att leka med. Jag hör att det finns en  vovve till här, men jag är van vid tassar i rummen bredvid så jag bryr mig inte.

Orkesta kyrkogård den 22 oktober 2012

Rosorna blommar fortfarande på mamma och pappas grav. Det var lite svårt att få rum med två
gravrosetter, men det gick. Däremot har jag ingen koll var gravlyktan är.

Prinsessan på Ärten

Min nya jättesköna säng. Matte kom hem ifrån Djuraffären och i en jättestor kasse låg min nya bädd. Den passar mig perfekt och man ligger som prinsessan på ärten när kudden är lite tillbuffad. Imorgon ska dom köpa en till sa matte. Jag tycker att det räcker med den här till mig. Men inte mig emot jag kan ju växla mellan två bäddar - inget problem.

Sista resan

När vi skulle åka till Gränna Noffeträff packade Frasse ner sig i vår resväska, vilket han alltid gjorde i ett försök att få följa med oss.(Den här gången fick han så klart följa med.) Men nu har jag fått tillbaka honom i en annan förpackning tillsammans med ett fint kort från veterinärerna på Nacka Djurklinik. De skriver att de hoppas att alla ljusa minnen, som Frasse gett oss hjälper oss genom sorgen. Det har gått drygt en månad, men fortfarande är jag inte i det läget. Utan tårarna rinner varje dag. Jag saknar honom - vi saknar honom. Blenda vill hälsa på honom i himlen och det skulle jag också vilja göra.

Det var när jag skulle köpa julklappar till Nisse och Freja hos Anneli och jag fick syn på hennes noffe Thomas di Leva, som det sa klick. Jag gick hem och sa till Claes att jag var förälskad i Thomas. Han blev chockad först, men hämtade sig snabbt och var helt med på att försöka köpa Thomas halvbror. Vi valde den valpen som ihärdigast hoppade och försökte följa med oss hem. Jag kände igen honom vid varje besök, eller också lät uppfödaren mig tro det. I alla fall har vi aldrig ångrat Frasse. Det finns faktiskt bara ljusa minnen av honom. Mest av allt saknar jag hans otroligt vackra ögon som rymde så mkt tillgivenhet och klokhet. Ett visst mått av planering (jag vill inte säga listighet, det låter för fult) fanns där också. Det tror jag är typiskt för terrier och det är det vi älskar. Deras förmåga att ständigt hitta nya vägar.

Jag hoppas att lilla Honeymoon, som vi ska hämta på måndag ska hitta nya vägar åt oss. Hon ska inte ersätta Frasse, för det kan ingen, även om hon får ett namn, som innehåller väldigt mycket av hans, nämligen SAFFRAN.

Sist ett soligt sommarminne från Gränna. Blenda och Ylva badar i Vättern.

Fyra nyanser av Blenda

Blenda visar verkligen skaparglädje och koncentration när hon  målar sitt dockporslin. Delad glädje är dubbel glädje och finns det någon bättre glädje att få dela? 

Tack

Tack för alla hälsningar med anledning av Frasse. På bloggen, per mail och per telefon. Per telefon är klart riskfyllt då jag fortfarande storgråter bara jag tänker på min vuvve. Den här veckan har varit jättejobbig och det känns ibland som vi inte har en endaste hund kvar. Jag tror att Ärtan är deppad och ligger och väntar på Frasse i skohyllan. För en månad sedan var vi fyra stycken som diskuterade hur vi skulle sitta i TV-soffan. Nu finns det plötsligt mycket plats.

Frasses funderingar

Igår var verkligen en härlig noffedag. Solen sken och det var inte så varmt. Perfekt för en långsam promenad. Vi gick till båten matte, husse, Ärtan och jag. Ärtan och jag hade fått lunch: äggomelett och blodpudding och korv. Inte illa! Jag åt upp nästan alltihop. Sedan tog vi en båttur till en sjökrog där matte och husse fick sin lunch. Vi satt under bordet och då och då droppade det ner en godbit. Speciellt husses mat var god. Han fick pannkaka.

I vanliga fall gillar jag inte att åka båt så där jättemycket, men idag körde husse ovanligt bra. Rätt sakta och mjukt. Ärtan och jag låg på sätet bredvid matte och bara njöt. Sedan när vi kommit hem blev det fika ute och Ärtan och jag fick ovanligt mycket chokladbitar. Det som var lite underligt var att matte hela tiden ägnade sig åt den där onödiga sysselsättningen att låta salt vatten rinna ner för ansiktet. Jag struntade i det och tyckte att livet ändå var rätt så bra så här på eftermiddagen när morgonillamåendet var över. Människor har lite svårt att leva precis i nuet. Det har inte jag och nästan alla mina nu är bra. Ett jättebra nu var tex igår när Kickan tränade med mig och  ett annat när matte och jag kom tvåa i Agility på Noffeträffen. Och att jag fick göra Noffe-racet trots att jag inte var anmäld. Det var kul!

Sedan blev det ändå roligare för vi åkte till veterinären. Jag älskar att åka dit. Direkt när jag kom in rusade jag fram till leksakerna och påpekade att jag skulle ha en pipleksak. Jag fick en som jag bet som en galning i. Det brukar vi göra, men Ärtan är bättre på att slita sönder bytet. Husse och matte och jag fick gå in i ett rum med tända ljus. Lite onödigt tyckte jag, men OK, människornas idéer kommer jag nog aldrig riktigt att förstå mig på. Sedan kom sköterskan in och hälsade på mig och hon var också blöt i ansiktet, sedan gav hon mig en spruta. "Vi kan väl låtsas att det är en vaccinering" sa matte. Vad hon nu menade med det. Sedan fick jag gå ner på golvet. Då tyckte jag att allt var klart, så jag ville gå därifrån. Matte satte sig på golvet och la armen om mig. Då la jag huvudet på hennes arm och somnade................................................................

Ärtan har ordet

Nu är jag upptäckt av media. Jag har blivit intervjuad i OM AGILITY med 15 snabba frågor. De två sista frågorna löd som följer:

Vad gör dig till den stjärna du är?

- Jag är alltid fokuserad till 100 procent på det jag gör. Oavsett väder och vind ger jag alltid allt, om jag så dör på kuppen!

Hur är agility för en norfokterrier?


- Det är tungt. Så länge hindren är på 25 cm är det okej, men börjar höjderna krypa upp till 30-35 cm är det tungt. Jag drömmer om en XS-klass i framtiden, för jag älskar ju detta!

Ylva handlar på IKEA

 

Ett  bra sätt att smuggla ut skinnfällar från

IKEA om man är fräck. Men det var inte

vi, så vi betalade.  

Jättesköna att sova på tyckte Ylva och det

tycker Frasse och Ärtan också, som fick

fällarna så småningom.

Blenda har äntligen fått sin prinsessklänning

och då hade hon den på sig tre dagar i sträck. 

Kanske hade hon den på natten också.

Men visst är hon fin, jag undrar bara

vart mitt gröna halsband tog vägen?

Kan saker förintas eller ligger det bara

och väntar på något osannolikt ställe.

Om jag gömmer mig under mattes täcke

kanske dom inte hittar mig och jag slipper att gå ut?

Husse hittade mig, men det blev magkill och

det säger jag inte nej till. Magkill är en gammal

god vana från min härliga valptid. Vi fick

alltid magkill av Sanna och Mattias på

morgonen.

Näsfjället 2012

 

Så här ser köket ut efter ommålning.

 

Utsikten från Näsfjället mot Fulufjället var

otroligt vacker idag när solen tittade fram

en liten stund.

Frasses tunga plikter

Det ska faktiskt bli skönt med lite semester upp i Näsfjället. Mina åliggande här i Saltsjöbaden börjar bli lite väl betungande. Däruppe ska jag bara hålla reda på obefintliga fåglar och skotrar, som också är rätt så obefintliga den här tiden på året. Härnere måste jag hålla tomten fågelfri, granntomterna grannfria, vägen utanför huset barnfri, nästa väg fordonsfri och för att inte tala om utskällningen av alla hängörade, respektive svarta hanhundar och i synnerhet Picasso, som visserligen är kastrerad, men som samtliga borde förpassas till andra jaktmarker än mina!!!!

Igår kväll eller natt fick jag åta mig ytterligare en uppgift, nämligen att hålla ordning på Tippens station. Tre slynglar kastade snöboll på tågklockan där. Jag skällde ut dem efter noter. Och för en gång skull sammanföll mina åsikter med mattes. Hon diskuterade inte lämpligheten av att skälla och släppte tom efter lite på kopplet så att jag kom åt att skälla närmare. Slynglarna slutade kasta snöboll och hoppade raskt på tåget när det kom för att slippa ytterligare konfrontation med mig. Jag förstår dem, jag skulle också bli rädd för mig. Däremot kan jag inte förstå hur Ärtan kunde bli vansinnig av skräck för en prinsessa som snurrade runt i en vit utstående klänning på TV. Hon blev så ylande rädd så husse satte in henne i sängkammaren. När hon kom ut sneglade hon på TVn och började skälla så fort hon såg prinsessan.

Blenda förstår inte heller Ärtan. Hon säger: "flickor tycker pressessor är fina", och vill höra om och omigen om Ärtans obegripliga skräck. Själv vågar hon inte höra om Karlsson på taket när han klär ut sig till spöke. Själv tycker jag och husse att det honliga släktet är obegripligt. Vilket är är begripligt! Eller hur?

Frasses funderingar om Ärtans frieri

Alltså, det kan bara inte vara sant. Idag var Ärtan iväg och tränade med Kickan. Bara det orättvist mot mig. Jag fick vara hemma och längta och yla efter Ärtan, som luktar något så fantastiskt gott. Tvåbeningarna påstår att hon löper, men jag tycker att hon mest ställer sig i en tillgjord pose, som är helt oemotståndlig. Och det är detta som inte kan vara sant. Kickan berättade när hon kom hem igen med Ärtan att Ärtan (som annars är rädd för hästar) hade gått fram och hälsat och nosat på en häst och ställt sig i POSEN. Hur kunde hon? Har hon ingen som helst uppfattning om vad som passar sig och hur stor hon själv är. Nej högmod går före fall och hon fick nobben. Hästen var inte intresserad. Ärtan får hålla till godo med mig om jag nu bara kunde forcera den där grinden mellan köket och hallen.