Bild på Kickans halsduk när den fortfarande satt fast i språngbrädan. Man flätar trådarna och arbetet växer från båda håll, tills det möts i mitten. Där virkar jag för att inte trådarna ska sno upp sig igen.Språngning är en gammal flätteknik dokumenterad från bronsåldern i Skandinavien. Jag lärde mig den från boken:
Språngning. Pinnbandsspets - en gammal flätteknik. Redskap, uppsättning, mönster, modeller av Tine Abrahamsson, W&W 1977. Tyvärr har jag tappat bort den, men tror att jag behärskar den enklaste flättekniken. Spetsar gör jag inte, de är alldeles för petiga. Militärskärp var förr språngade och strumpebandet, som männen knöt upp strumpan med på folkdräkten.
Jag språngar halsdukar genom att spänna upp garn på en ram som Claes har snickrat ihop av en gammal säng. (Kickans).
Jag har försökt leta på nätet efter mer upplysningar om språngning resp. pinnbandsspets, men det finns inte så mycket. På den här länken finns det lite på engelska http://www.regia.org/sprang.htm.
Ha! Aldrig hört talas om detta förut.
SvaraRaderaJättefin halsduk och oj, vilket arbete det måste vara!! Kul med gamla handverksmetoder.
Hej, Lotta, och tack för förklaringen!! Det ser ut som en spännande metod för att göra saker och ting. Och resultatet blev strålande.
SvaraRadera