Lyckad jakt i natt

Frasse har nedlagt sitt första byte. Det var inte stort men otroligt retligt. En fet fluga högg han med glappande käft och den ramlade död ner i husses båttidning (vad annars?) Han och Ärtan tittade förundrade på det lilla bytet och undrade om dom skulle äta upp det eller inte. Ingen unnade den andra en munsbit, så jag tog snabbt tidningen och kastade bort flugan innan den blev uppäten.

Jord ute, jord inne, jord i mage, jord i sinne

har Frasse och Ärtan. Det är smutsigt överallt inne och ute är den gröna odling, som Claes kallar gräsmatta täckt av jord. Frasse och Ärtan fick, som kompensation för att de inte fick hjälpa till så mycket med grävningen, göra en insats med att sprida ut jordhögen. Frasse är i alla fall inte bitter längre och Ärtan är helt nöjd. Jag tror tom att hon fick en släng av det som Tyra (Ärtans syster, se http://www.vuvven.com/) hade. I natt sov jag dåligt pgr av förkylning och varje gång jag vaknade såg jag en bekymrad viffa, som tittade på mig och såg ut som hon sålt smöret och tappat pengarna. Någon gång småhulkade hon lite, men idag mår hon bra som tur är.

Ett hjärta av sten

kan möjligen stå emot den här blicken ...............Frasse kan, när han vill, driva tiggeriets konst till oanade höjder.

Frasses besvikna funderingar om veckans projekt

Jag borde förstått direkt att det inte kunde vara så bra så att husse fixade en jordplätt åt Ärtan och mig att gräva i - det som egentligen är en självklar terrierrättighet!

Så häromdagen när jag hörde första svischet av husses spade så for en glädjepil igenom mig och jag rusade ut för att hjälpa honom. Varthelst han riktade spaden började jag gräva och det fort och effektivt, hur jag behandlades sedan har jag skrivit om i http://www.vuvven.com/.

Men det skulle alltså bli en UTEPLATS och husse hade mage att härma min idé med krater, och kalla det för avrinning. Nu har dom förstört allt genom att bädda in jorden i ett täcke (se ovan). På reglarna ska dom spika brädor. Det blir alltså ett golv ute! Som om dom inte hade tillräckligt med golv inne! Undrar om jag får kissa på ett golv som är ute? Det tänker jag i alla fall göra - åtminstone när dom inte ser.

Meija giachch, meija giachch

det betyder så klart mera glass. Blenda koncentrar sig på viktiga ord och dessa tillhör den kategorin. Hon är också väldigt duktig på att säga nej, men ja har hon ännu inte sagt. Den virkade mössan har hon accepterat och sätter själv på sig den. Men solen är inte så stark längre så ibland duger den fantastiska hårmanen som solskydd!

Jag är vacker och väluppfostrad!

Den här veckan har verkligen varit bra trots att Kickan inte orkar träna oss pgr av att Piggor bara växer och växer och ändå vägrar komma ut. Vi har haft gäster från Italien och Belgien. Ovanligt trevliga människor måste jag erkänna. En italienare, som var husses fd arbetskompis, och hans fru berömde oss och sa att vi var VÄLUPPFOSTRADE!

Matte blev väldigt förvånad för vi tiggde och hoppade upp i sofforna, som vi brukar. Jag hann däremot inte hoppa upp på bordet och smaka på blåbärspajen utan satt bara på stolen och tittade med bedjande ögon. Kanske föll de för mina vackra ögon. För det var det som Katja från Belgien sa. Hon sa att jag var vacker! Äntligen en tvåbening som förstår hur en vacker hund ska se ut! Katja är mattes fd klasskamrat - ovanligt klok!!

Sedan har vi försökt spåra med matte och husse. Det går så där. De är ju inte så vana vid att lägga spår så de blir lite töntiga. Sista spåret bad jag matte att visa mig direkt hur det gick, det verkade liksom onödigt att lägga ner nosarbete när hon ändå så tydligt visste hur det gick. Men hon vägrade och sa bara "Frasse sök". Och den här gången låg det faktiskt ett byte i slutet av spåret. Det glömmer hon nämligen ibland och va sjutton ska man då jobba för?





När vi gick hem från spårningen tränade matte balansgång med Ärtan och satte upp henne på en trädstam. Ärtan tyckte inte att det var speciellt kul utan hoppade ner efter någon meter. Då flöt jag upp och visade hur slipstenen skulle dras. Sedan stod jag och poserade och satt vackert. Man är ju inte för inte en vacker hund! Se bild ovan.

Ärtan har ordet

Ja, så här fina är vi nu och det där om att jag skulle se ut som ett marsvin får Frasse stå för. Jag tror bara att han är avundsjuk på min snabbhet i agility. Trots att jag bara har ett agilityöra, så kommer jag att slå honom endera da´n. Men nu ska vi ta med husse och matte ut i skogen och spåra!

Frasse rapporterar

Så här charmiga såg vi ut för ett tag sedan. Christa tog fotot i juni. Sedan dess har vi blivit ryckta av Annelie och ser helt annorlunda ut. Foto kommer. Jag har blivit svart igen och Ärtan ser mer ut som ett marsvin fast slankt, smidigt och snabbt. Synd att vi inte slapp pälsen tidigare när det var så hett!!

Noffeträff i Vadstena helgen 31 juli -1 augusti

Ärtan lyckades inte så bra i agilityn - hon låtsades tro att den hatade vippen var ett hopphinder och försökte hoppa på tvären över den. Roligt hade hon ändå och det är huvudsaken.

Frasse och Kickan + ? tog hem klubbmästerskapet i agility för femte gången och vi får därmed behålla vandringstrofén. Kanske var det Frasses sista klubbmästerskap i agility, man ska sluta när man är på topp. Han kan koncentrera sig på lydnaden - där är han den ständige tvåan efter sin brorsa Tomas.