Näsfjället-Nittsjö-Leksand-Orkesta-Tattby

De sista två dagarna i Näsfjället vistades vi i ett tunt moln, som framåt kvällen visade sig bestå av minimala snöflingor som försvann när de nådde marken. Det var alltså lite lättare att åka därifrån.

Vi åkte först till Nittsjö för keramikinköp, sedan till Attin och Lasse för god middag och sedan 

melllanlandade vi på Orkesta kyrkogård och lade nedanstående prydnad hos mamma o pappa.

Vi tände oxå ett ljus, som ska brinna i flera dagar, så förhoppningsvis brinner det över hela Allhegonahelgen. De köpta grankvistarna kompletterades med odon från Tranbärsvägen och 

Kärleksört från Galtesgården och till slut med blåbärsris från Näsfjället. Klockan var 12 på natten när vi kom till kyrkogården, så det var så mörkt så det gick inte att fotografera. Därför denna bild.

32

Näsfjället

Claes springer på taket och fixar takkanten som börjat ruttna. Den blev jättefin, men det är tur att han inte höjdrädd.

Jag ägnar mig åt fönsterputs och att gjuta blockljus av alla överblivna stumpar. Köpte en ljusstake i Sälen vars diameter stämmer exakt med creme fraichemuggens diameter.

Saffran tycker till

Jag tycker faktiskt att husse överdriver sitt båtintresse. Bara för att båten inte ligger i sjön behöver han väl inte dra hem ALLA lösa detaljer i båten? Obs! Jag har hittat min plats i soffan ändå.

Disa gillar grädde

Disa är petig med maten och det mesta sväljer hon åt fel håll. Idag visade det sig att hon gillar grädde och glass, så det finns hopp om att hon inte kommer att leva på modersmjölk hela livet!

Saffran tycker till

Nu tycker jag att jag har rätt att vila ett tag efter två heroiska insatser. Först gick jag på eget bevåg ut på jakt i köket och fångade den där retliga flugan , som plågat matte i flera dagar. Sedan på promenaden hetsade matte mig att jaga bort en katt. Det är sant, och helt emot hennes principer, men helt enligt mina. Katter SKA jagas bort i alla sammanhang, tycker jag.

Nu jagade jag tillsammans med matte bort kvarterets skräck det jättelika monstret från Trollvägen. Matte släppte inte fram mig ända fram så jag kunde inte hugga tänderna i det men till slut stack den iväg, så att katten Loke vågade komma ner från trädet till sin husse. I och för sig är Loke oxå en katt som bör jagas bort, men i den här revirstriden kände jag mig manad att stötta Loke.

Det skulle inte vara helt fel att få ett tuggben som lön, tycker jag.

Ärtan har ordet

Bobo och Wolfgang kom och hälsade på. Jag älskar dom men får inte pussa dom på munnen.

Fattar inte varför? Men smulorna från bordet högg jag.

Nu har jag erövrat fåtöljen i vardagsrummet. Olles lalle håller mig sällskap.