Frasses funderingar

Man kan gott påstå att läget har stabiliserat sig här hemma. Ärtan och jag har delat upp makten på ett någorlunda rättvist sätt. Hon mobbar inte längre och jag spelar inte offer längre. Spela offer är kanske lite drastiskt uttryckt, enligt hundkoden hamnar ju jag som hane i underläge redan från början. Till skillnad från tvåbeningarna så har vi en inbyggd lag som gör att vi inte tar i allt vad vi kan mot tikar och valpar.

Samtidigt har det ändå inneburit en del favörer att vara mobbad av Ärtan. Matte har sett till att jag får gå först in genom alla dörrar. Jag får godbitar först, mat först och får sova i största sängen. Får extra klappar och gos och uppmärksamhet. Inte dumt alls, tycker jag. Men det tycker nog Ärtan för nu har hon tydligen bytt taktik och blivit ljuv igen.

Igår kväll när vi kom in från en långpromenad lyckades hon faktiskt tränga sig in före mig, men hon försökte inte få mig att stanna ute utan hon visade mig tom en lugnande kind, så det vara bara att knalla in. Ärtan har nog insett att resultatet med mobbningen blir tvärtom mot vad hon egentligen tänkt sig.

Ja, ja livet blir lättare för alla här med en ljuv Ärta, hoppas bara mina favörer består!

Dagens Mössa

Min senaste mössa fick Claras lillasyster

Baby C. Hon är bara någon vecka gammal så mössan blir förhoppningsvis lagom stor nästa vinter. Hon fick ingen boll eller tofs på huvudknoppen för den är ivägen när man ska sova. Istället fick knytsnoddarna små blommor.

Ärtan har ordet

Ja, matte har visst snackat något om maktkamp här i huset, men det är väl snarare så att jag tycker att Frasse är stor nog att dra vidare och skaffa en egen flock med tik och allt. För mig är han ju som någon sorts brorsa och jag vill ha matte för mig själv att gosa med.

I två dagar nu har jag hållit mig i skinnet och inte gjort några anfall på Frasse. Det visade sig att husse bakom sin mesiga attityd dolde ett morrande raseri, och han hotar att ta fram det om jag slåss. Dessutom har matte en stänkflaska som angriper mig när jag börjar få svarta tankar. Alltså krävs det andra metoder och imorse kom jag på en jättebra list.

Frasse satt som vanligt på en köksstol och åt frukost i allsköns ro med matte och husse, då springer jag in med mitt fina ben och slänger det på golvet nedanför Frasse. Sedan backar jag och väntar på att han ska hoppa ner och ta det. Hade han gjort det, hade jag ju all rätt i världen att anfalla honom för det ingår ju i reglerna att man INTE får ta någon annans ben.

Nåväl, någonstans gick det snett och dom anade nog att det låg en hund begraven för Frasse hoppade INTE ner, men matte tog benet och la undan det och jag gick iväg och låtsades som det regnade.

Men jag lovar, jag har inte gett upp. Det gör inte en sann terrier, hur liten hon än är!

Första försöket att lägga in en bild lyckades till slut. Först blev det bara ett gem, eftersom jag glömde att spara. Det är Claras mössa som hon fick i 2årspresent häromveckan. Den är stickad i dubbelt Per Gynt och tvättad och ihopfiltad lite och sedan uppborstad. Första barnmössan i den här modellen stickade jag till Blenda. Den har hållit henne jättevarm och jag hoppas att den här kommer värma Clara nästa vinter också.

För tillfället pågår det någon form av maktkamp om rangordningen i det här huset. Och det är inte Claes och jag för Claes vet vem som bestämmer :-) Utan det är lilla, söta prinsessan på Ärtan som plötsligt efter sitt andra löp tror att hon är Drottning i det här huset med rätt att bestämma var Frasse får vara. Han får tex inte vara i våra sängar. Där får bara Ärtan vara. Detsamma gäller TV-soffan under ogynsamma omständigheter. DVS för Frasse och det är om Ärtan är där först. När Ärtan förvandlas till en svart furie, får hon tillbringa några timmar ensam i köket utan sin flock. Det är inte synd om henne, hon trivs där och har vatten och en skön BIA-bädd, men hon är ensam och när hon återförenas med sin flock, så håller hon sig i skinnet något dygn. Jag trodde att kombinationen hane och tik var bergsäker som garanti mot bråk, men det är den inte.

Hjälp, jag har blivit med blogg. Plötsligt en morgon fanns den där - och vad ska jag göra med den? Det är min kreativa systerdotter Lina som prackat på mig den. Hur ska jag kunna stå emot Ärtan och mitt förstlingsverk i peyote, som hon så listigt lagt upp på första sidan. Mina hundar och händernas verk är ju mina intressen och det kanske är roligt att notera för min egen del och för mitt bristande minne vad de gör och vad jag gör. Vi får se. Men nu måste jag gå ut med mina intressen i solen och studera vårens framfart med de rekordhöga drivorna.