God fortsättning önskar Ärtan o flock

Jag fick en ny vattenskål i julklapp. Saffran och jag blev jätteöveraskade när vi såg vilken fin skål vi fick. Vattnet bubblade och hade sig, supermysigt.

 Lite försiktigt var man ju tvungen att vara men till slut drack jag. (Saffran vågade inte det långbenta  skrället!)

Sedan kom matte och stoppade ner fötterna i våran vattenskål. Nej, jag upphör aldrig att förundras över tvåbeningarna. Tror hon att fötterna kan dricka? Ska det vara på det här viset så återgår jag till att bara dricka ur glas!!!!

Ärtan har ordet

Tänkte att jag skulle flytta ut från huset. Det långbenta skrället flyttar aldrig hem, så det börjar bli lite jobbigt att gömma valparna för henne. Det är rätt kallt här ute i grytet, men jag har grävt en jättefin grop och ylat.

 Inga valpar dyker upp. Bara husse som påstår att det är för kallt ute och tvångsförflyttar mig.

 Sedan tvångsbadade matte mina tassar som var som stora lerkockor. Det var faktiskt rätt skönt att bli ren, men det skulle jag aldrig erkänna. Jag hittade valparna i BIA-bädden, så nu ligger jag där hela tiden.

Ärtan har ordet

Frustrerad? Vem skulle inte vara det när man har valpar lite här och där.Inatt så var jag tvungen att gräva ut Biabädden, men valparna var inte där. Men stökigt blev det. Allt blir ju inte lättare av att det där

långbenta skrället Saffran ska vara hos matte och husse hela tiden. Jag måste passa henne och kolla att hon inte kommer åt mina valpar. 

 Hon är så sorgligt ouppfostrad också. Titta bara så hon gör när hon tigger?  Burdust vräker hon sig över bordet. Om jag hade fått råda så skulle hon  sitta och titta bedjande, men det är klart hon har inga vackra noffeögon, så det är rätt hopplöst. Den enda uppfostran som hon har är att hon låter mig gå först in genom dörren. Det hann jag lära henne innan hon flyttade till Kickan. Därefter har hon inte lärt sig något. Kickan påstår att hon kan slalom. Men vad tjänar det till? Hon kan ju aldrig få någon teknik med de där långa benen ivägen!