Fyra nyanser av Blenda

Blenda visar verkligen skaparglädje och koncentration när hon  målar sitt dockporslin. Delad glädje är dubbel glädje och finns det någon bättre glädje att få dela? 

Tack

Tack för alla hälsningar med anledning av Frasse. På bloggen, per mail och per telefon. Per telefon är klart riskfyllt då jag fortfarande storgråter bara jag tänker på min vuvve. Den här veckan har varit jättejobbig och det känns ibland som vi inte har en endaste hund kvar. Jag tror att Ärtan är deppad och ligger och väntar på Frasse i skohyllan. För en månad sedan var vi fyra stycken som diskuterade hur vi skulle sitta i TV-soffan. Nu finns det plötsligt mycket plats.

Frasses funderingar

Igår var verkligen en härlig noffedag. Solen sken och det var inte så varmt. Perfekt för en långsam promenad. Vi gick till båten matte, husse, Ärtan och jag. Ärtan och jag hade fått lunch: äggomelett och blodpudding och korv. Inte illa! Jag åt upp nästan alltihop. Sedan tog vi en båttur till en sjökrog där matte och husse fick sin lunch. Vi satt under bordet och då och då droppade det ner en godbit. Speciellt husses mat var god. Han fick pannkaka.

I vanliga fall gillar jag inte att åka båt så där jättemycket, men idag körde husse ovanligt bra. Rätt sakta och mjukt. Ärtan och jag låg på sätet bredvid matte och bara njöt. Sedan när vi kommit hem blev det fika ute och Ärtan och jag fick ovanligt mycket chokladbitar. Det som var lite underligt var att matte hela tiden ägnade sig åt den där onödiga sysselsättningen att låta salt vatten rinna ner för ansiktet. Jag struntade i det och tyckte att livet ändå var rätt så bra så här på eftermiddagen när morgonillamåendet var över. Människor har lite svårt att leva precis i nuet. Det har inte jag och nästan alla mina nu är bra. Ett jättebra nu var tex igår när Kickan tränade med mig och  ett annat när matte och jag kom tvåa i Agility på Noffeträffen. Och att jag fick göra Noffe-racet trots att jag inte var anmäld. Det var kul!

Sedan blev det ändå roligare för vi åkte till veterinären. Jag älskar att åka dit. Direkt när jag kom in rusade jag fram till leksakerna och påpekade att jag skulle ha en pipleksak. Jag fick en som jag bet som en galning i. Det brukar vi göra, men Ärtan är bättre på att slita sönder bytet. Husse och matte och jag fick gå in i ett rum med tända ljus. Lite onödigt tyckte jag, men OK, människornas idéer kommer jag nog aldrig riktigt att förstå mig på. Sedan kom sköterskan in och hälsade på mig och hon var också blöt i ansiktet, sedan gav hon mig en spruta. "Vi kan väl låtsas att det är en vaccinering" sa matte. Vad hon nu menade med det. Sedan fick jag gå ner på golvet. Då tyckte jag att allt var klart, så jag ville gå därifrån. Matte satte sig på golvet och la armen om mig. Då la jag huvudet på hennes arm och somnade................................................................