Skön säng sa Saffran

Hemma hos min mamma fanns stolar med sådana här tvärslåar. Det känns tryggt.

Godkänd tomt sa Saffran

Idag har jag inspekterat tomten tillsammans med olika tvåbeningar. Den är klart godkänd. Jättebra att kissa på. Sedan har jag gått promenad tillsammans med Ärtan. Hon var trevlig, men snöret, som matte höll mig i, gillade jag inte alls. Det blev en kort promenad.

Jag kom, jag såg, jag somnade, sa Saffran

Vilken skön bädd jag fick hos min nya husse och matte. Och en stor älg att leka med. Jag hör att det finns en  vovve till här, men jag är van vid tassar i rummen bredvid så jag bryr mig inte.

Orkesta kyrkogård den 22 oktober 2012

Rosorna blommar fortfarande på mamma och pappas grav. Det var lite svårt att få rum med två
gravrosetter, men det gick. Däremot har jag ingen koll var gravlyktan är.

Prinsessan på Ärten

Min nya jättesköna säng. Matte kom hem ifrån Djuraffären och i en jättestor kasse låg min nya bädd. Den passar mig perfekt och man ligger som prinsessan på ärten när kudden är lite tillbuffad. Imorgon ska dom köpa en till sa matte. Jag tycker att det räcker med den här till mig. Men inte mig emot jag kan ju växla mellan två bäddar - inget problem.

Sista resan

När vi skulle åka till Gränna Noffeträff packade Frasse ner sig i vår resväska, vilket han alltid gjorde i ett försök att få följa med oss.(Den här gången fick han så klart följa med.) Men nu har jag fått tillbaka honom i en annan förpackning tillsammans med ett fint kort från veterinärerna på Nacka Djurklinik. De skriver att de hoppas att alla ljusa minnen, som Frasse gett oss hjälper oss genom sorgen. Det har gått drygt en månad, men fortfarande är jag inte i det läget. Utan tårarna rinner varje dag. Jag saknar honom - vi saknar honom. Blenda vill hälsa på honom i himlen och det skulle jag också vilja göra.

Det var när jag skulle köpa julklappar till Nisse och Freja hos Anneli och jag fick syn på hennes noffe Thomas di Leva, som det sa klick. Jag gick hem och sa till Claes att jag var förälskad i Thomas. Han blev chockad först, men hämtade sig snabbt och var helt med på att försöka köpa Thomas halvbror. Vi valde den valpen som ihärdigast hoppade och försökte följa med oss hem. Jag kände igen honom vid varje besök, eller också lät uppfödaren mig tro det. I alla fall har vi aldrig ångrat Frasse. Det finns faktiskt bara ljusa minnen av honom. Mest av allt saknar jag hans otroligt vackra ögon som rymde så mkt tillgivenhet och klokhet. Ett visst mått av planering (jag vill inte säga listighet, det låter för fult) fanns där också. Det tror jag är typiskt för terrier och det är det vi älskar. Deras förmåga att ständigt hitta nya vägar.

Jag hoppas att lilla Honeymoon, som vi ska hämta på måndag ska hitta nya vägar åt oss. Hon ska inte ersätta Frasse, för det kan ingen, även om hon får ett namn, som innehåller väldigt mycket av hans, nämligen SAFFRAN.

Sist ett soligt sommarminne från Gränna. Blenda och Ylva badar i Vättern.