Mina hundar

Här kommer info om mina två hundar. Med anledning av Ärtans 2-årsdag presenteras hon först. Kickan har skrivit så bra på vuvven.com om henne på hennes 1-årsdag,  så jag överlämnar här ordet till Kickan:

Idag fyller Ärtan 1 år!!!!!!!!!!!!!!!!! Hipp hipp hurra! Hurra! Hurra! Att det redan gått ett år sedan hon föddes, otroligt! Och vi kan inte göra annat än att skänka jättestora tack, dels till Sanna och Mattias som fött upp denna lilla pärla och ville sälja till oss, och dels till Anna-Karin som förmedlade kontakten!! Det finns inga ord som räcker till för att förklara hur GLADA vi är att ha Ärtan till familjemedlem


På ett sätt är jag övertygad om att det var ödet att just Ärtan skulle bli vår. Vägen till att bli vår hund var krokig och långsökt! Det var många oberoende händelser som ledde till att just Ärtans kull blev aktuell! Och sen valet av själva valpen... Just Ärtan var den av de tre tikvalparna som aldrig var på tapeten när vi pratade om det innan vi träffade valparna. Mamma var ju lite insnöad på att ha en röd tik (hur nu färgen kan spela roll ), men vi fick höra att den röda tiken var väldigt liten och också lugnare till sättet än sina systrar. Den största svarta, Casiopeija, däremot var stor och framåt, hon lät som något för oss. Mellantiken Athena (Ärtan) var egentligen aldrig uppe till diskussion. Sen när vi kom dit och hälsade på, var förstås alla valpar helt bedårande. Men när jag satt där på gräsmattan var det en som stack ut från de andra. Hon vinglade omkring på sina ben och jag vet inte vad det var, men jag blev ögonblickligen kär i den där Athena som vi aldrig pratat om! Jag minns hur jag satt i gräset och tänkte att valet skulle varit lätt om det hade varit min valp. Men eftersom det skulle bli mammas hyste jag inga förhoppningar alls om att det skulle bli min favorit, varför skulle mamma ens ha sett Athena när det var mellan de andra två valet stod?! Och just eftersom det skulle bli mammas valp tänkte jag inte försöka påverka henne till att ta min favorit Så döm om min stora chock och glädje när mamma och jag gick åt sidan för att konferera och det första mamma säger är: "Vi tar Athena va?!" Jag kunde ju inte göra annat än nicka och helt hålla med Och så blev Ärtan vår