ÄRTAN?

eller är det månne en yorkshireterrier? Jag håller på att kamma igenom pälsen inför den efterlängtade ryckningen och kunde inte låta bli att testa tofsfrisyr. Ärtan hatar kroppsvård och hon tycker definitivt inte om att se ut som en kammad yorkshireterrier, men med hjälp av lite köttbitar, gick hon med på att se omvärlden en stund igen.

GLAD PÅSK I EFTERSKOTT!!!

PS.Frasse har tydligen satt sig i respekt hos traktens barn. Inte en enda påskkärring vågade sig in innanför vår grind. Jag som laddat upp med godis för en gång skull.

Frasses funderingar om vem gömstället tillhör

Så här är det jämt. Här har jag hittat och grävt ut ett utmärkt ställe under tvåbeningarnas uteplats. Tror ni inte att Ärtan stjäl det från mig på direkten. Visserligen höll jag på att fastna och drabbades av några sekunders panik innan jag lyckades vända mig om och ta mig ut, men det betyder ju inte att det är ett värdelöst krypin för mig. Ärtan tyckte att det var ett perfekt nytt ärtgömställe och började tom att mopsa (varför heter det inte terriera upp sig) upp sig så att matte var tvungen att lyfta bort henne i nackskinnet. Sedan höll hon sig lugn men jag undrar i mitt stilla sinne om hon inte ändå tycker att det är hennes. Men det ska vi bli två om!!!!

Ärtan har knyckt hålan man jag visar henne fri lejd ut från hålet. (Vill ju bli av med henne så klart.)

Jag har lyckats komma loss.
Jag gräver ut hålan, så att man får rum.

Våren har kommit

Välkommen vår - äntligen är snön borta och Blenda har tagit av sig mössan

STORA VÅRSKRIKET
och vinden blåser i allt hår

ÄRTAN?

eller världens minsta bearded collie? Oh, vad jag längtar till att hon blir ryckt i slutet av april så att man kan se hennes vackra ögon igen!!!! (Hon verkar dock inte ha några problem med synen trots luggen.)

Språngning

Bild på Kickans halsduk när den fortfarande satt fast i språngbrädan. Man flätar trådarna och arbetet växer från båda håll, tills det möts i mitten. Där virkar jag för att inte trådarna ska sno upp sig igen.

Språngning är en gammal flätteknik dokumenterad från bronsåldern i Skandinavien. Jag lärde mig den från boken:

Språngning. Pinnbandsspets - en gammal flätteknik. Redskap, uppsättning, mönster, modeller av Tine Abrahamsson, W&W 1977. Tyvärr har jag tappat bort den, men tror att jag behärskar den enklaste flättekniken. Spetsar gör jag inte, de är alldeles för petiga.

Militärskärp var förr språngade och strumpebandet, som männen knöt upp strumpan med på folkdräkten.

Jag språngar halsdukar genom att spänna upp garn på en ram som Claes har snickrat ihop av en gammal säng. (Kickans).

Jag har försökt leta på nätet efter mer upplysningar om språngning resp. pinnbandsspets, men det finns inte så mycket. På den här länken finns det lite på engelska http://www.regia.org/sprang.htm.