Ylva handlar på IKEA

 

Ett  bra sätt att smuggla ut skinnfällar från

IKEA om man är fräck. Men det var inte

vi, så vi betalade.  

Jättesköna att sova på tyckte Ylva och det

tycker Frasse och Ärtan också, som fick

fällarna så småningom.

Blenda har äntligen fått sin prinsessklänning

och då hade hon den på sig tre dagar i sträck. 

Kanske hade hon den på natten också.

Men visst är hon fin, jag undrar bara

vart mitt gröna halsband tog vägen?

Kan saker förintas eller ligger det bara

och väntar på något osannolikt ställe.

Om jag gömmer mig under mattes täcke

kanske dom inte hittar mig och jag slipper att gå ut?

Husse hittade mig, men det blev magkill och

det säger jag inte nej till. Magkill är en gammal

god vana från min härliga valptid. Vi fick

alltid magkill av Sanna och Mattias på

morgonen.

Näsfjället 2012

 

Så här ser köket ut efter ommålning.

 

Utsikten från Näsfjället mot Fulufjället var

otroligt vacker idag när solen tittade fram

en liten stund.

Frasses tunga plikter

Det ska faktiskt bli skönt med lite semester upp i Näsfjället. Mina åliggande här i Saltsjöbaden börjar bli lite väl betungande. Däruppe ska jag bara hålla reda på obefintliga fåglar och skotrar, som också är rätt så obefintliga den här tiden på året. Härnere måste jag hålla tomten fågelfri, granntomterna grannfria, vägen utanför huset barnfri, nästa väg fordonsfri och för att inte tala om utskällningen av alla hängörade, respektive svarta hanhundar och i synnerhet Picasso, som visserligen är kastrerad, men som samtliga borde förpassas till andra jaktmarker än mina!!!!

Igår kväll eller natt fick jag åta mig ytterligare en uppgift, nämligen att hålla ordning på Tippens station. Tre slynglar kastade snöboll på tågklockan där. Jag skällde ut dem efter noter. Och för en gång skull sammanföll mina åsikter med mattes. Hon diskuterade inte lämpligheten av att skälla och släppte tom efter lite på kopplet så att jag kom åt att skälla närmare. Slynglarna slutade kasta snöboll och hoppade raskt på tåget när det kom för att slippa ytterligare konfrontation med mig. Jag förstår dem, jag skulle också bli rädd för mig. Däremot kan jag inte förstå hur Ärtan kunde bli vansinnig av skräck för en prinsessa som snurrade runt i en vit utstående klänning på TV. Hon blev så ylande rädd så husse satte in henne i sängkammaren. När hon kom ut sneglade hon på TVn och började skälla så fort hon såg prinsessan.

Blenda förstår inte heller Ärtan. Hon säger: "flickor tycker pressessor är fina", och vill höra om och omigen om Ärtans obegripliga skräck. Själv vågar hon inte höra om Karlsson på taket när han klär ut sig till spöke. Själv tycker jag och husse att det honliga släktet är obegripligt. Vilket är är begripligt! Eller hur?

Frasses funderingar om Ärtans frieri

Alltså, det kan bara inte vara sant. Idag var Ärtan iväg och tränade med Kickan. Bara det orättvist mot mig. Jag fick vara hemma och längta och yla efter Ärtan, som luktar något så fantastiskt gott. Tvåbeningarna påstår att hon löper, men jag tycker att hon mest ställer sig i en tillgjord pose, som är helt oemotståndlig. Och det är detta som inte kan vara sant. Kickan berättade när hon kom hem igen med Ärtan att Ärtan (som annars är rädd för hästar) hade gått fram och hälsat och nosat på en häst och ställt sig i POSEN. Hur kunde hon? Har hon ingen som helst uppfattning om vad som passar sig och hur stor hon själv är. Nej högmod går före fall och hon fick nobben. Hästen var inte intresserad. Ärtan får hålla till godo med mig om jag nu bara kunde forcera den där grinden mellan köket och hallen.