God fortsättning önskar Ärtan o flock

Jag fick en ny vattenskål i julklapp. Saffran och jag blev jätteöveraskade när vi såg vilken fin skål vi fick. Vattnet bubblade och hade sig, supermysigt.

 Lite försiktigt var man ju tvungen att vara men till slut drack jag. (Saffran vågade inte det långbenta  skrället!)

Sedan kom matte och stoppade ner fötterna i våran vattenskål. Nej, jag upphör aldrig att förundras över tvåbeningarna. Tror hon att fötterna kan dricka? Ska det vara på det här viset så återgår jag till att bara dricka ur glas!!!!

Ärtan har ordet

Tänkte att jag skulle flytta ut från huset. Det långbenta skrället flyttar aldrig hem, så det börjar bli lite jobbigt att gömma valparna för henne. Det är rätt kallt här ute i grytet, men jag har grävt en jättefin grop och ylat.

 Inga valpar dyker upp. Bara husse som påstår att det är för kallt ute och tvångsförflyttar mig.

 Sedan tvångsbadade matte mina tassar som var som stora lerkockor. Det var faktiskt rätt skönt att bli ren, men det skulle jag aldrig erkänna. Jag hittade valparna i BIA-bädden, så nu ligger jag där hela tiden.

Ärtan har ordet

Frustrerad? Vem skulle inte vara det när man har valpar lite här och där.Inatt så var jag tvungen att gräva ut Biabädden, men valparna var inte där. Men stökigt blev det. Allt blir ju inte lättare av att det där

långbenta skrället Saffran ska vara hos matte och husse hela tiden. Jag måste passa henne och kolla att hon inte kommer åt mina valpar. 

 Hon är så sorgligt ouppfostrad också. Titta bara så hon gör när hon tigger?  Burdust vräker hon sig över bordet. Om jag hade fått råda så skulle hon  sitta och titta bedjande, men det är klart hon har inga vackra noffeögon, så det är rätt hopplöst. Den enda uppfostran som hon har är att hon låter mig gå först in genom dörren. Det hann jag lära henne innan hon flyttade till Kickan. Därefter har hon inte lärt sig något. Kickan påstår att hon kan slalom. Men vad tjänar det till? Hon kan ju aldrig få någon teknik med de där långa benen ivägen!

Ärtan före och efter besök hos Annelie på Hundcity

 Visst är luggen snygg. Det tycker i alla fall jag, säger Ärtan.

Måste medges att jag ser lite bättre nu, kanske ser jag också lite bättre ut?

Veckans projekt

7 kg stearinstumpar har förvandlats till 13,5 blockljus.

Det enda jag behövde skaffa var ljusvekegarn och det fanns på Panduro inte i garnaffär, som jag trodde.

Annars behöver man en gammal kaffeburk i plåt, som står i ett vattenbad i en gryta på spisen och en massa gjutformar tex crème-fraicheburkar.

Blendas virkade väska

Blenda gjorde en ritning på hur hennes väska skulle se ut. Kickan och jag virkade den av mattrasor, den blev rätt lik förutom att ränderna är på fel håll. Men hon gillar den.

Vävstol till salu

Här har jag ålat mig ner i vävstolen för att knyta om tramporna. Lite trångt var det.

 Efter massor av år med samma varp i vävstolen, gjorde jag slag i saken och knöt om tramporna till vanligt tuskaft. Sedan vävde jag en trasmatta på några dagar och sedan var varpen slut.

Så här ser det nästan tjugoåriga projektet ut!! Och nu vill jag byta den stora vävstolen mot en jätteliten.

Två till

Röda pärlor från Birka även glaspärlorna är därifrån och kopior av vikingapärlor.

                                          Inte diamanter men riktiga stenar i brunt och grönt.

Halsbandsmani

Köpte några glashjärtan på hantverksmarknad i Tyskland i förra veckan för att hänga på egentillverkade halsband. När jag började titta på mina gamla pärlor så blev jag plötsligt inspirerad att plocka ihop lite av mina gamla fula pärlor. Koka soppa på en spik eller pyttipanna-halsband. De blev bättre än man kunde tro när man plockar ihop de fulaste:

 Till det här tog jag faktiskt de bästa pärlorna, det gör sig bättre i verkligheten.

Absolut värsta pärlorna, men de blev rätt häftiga i läbbiga pärlors krets.

 Här är ett hjärta med halsband och räknas inte in bland de fula, fast är kanske det.

Tillsammans blev de här pärlorna bättre än ensamma.

 Gäller även detta halsband som ser rätt kul ut.

Inga kommentarer.

Lökpåsen är färdig

Lökpåsen är smal som en slips när den inte används, men kan säkert rymma minst 12 lökar som max.
Här är det bara fyra gula och tre röda lökar, jag tror inte att den tål så mycket mer belastning. Får välja ett mer hållbart material än lin om den ska klara tyngden.

Ärtan har befälet

Jag tog en tur i början av veckan till Ängsö med min båt BÖLJ-ANN. Husse och matte fick följa med.

Visserligen var det hett och visserligen var jag fruktansvärt törstig, men matte ska inte tro att hon kan säga åt mig när jag ska dricka.

Frasse hade rätt. Det ÄR jätteskönt att slappa på rep eller sladd. Det fläktar en aning underifrån, Skönt!

Lökpåse

Språngningen är nästan färdig och flätningen möts i mitten. Nu är det jättetrångt för fingrarna och jag blev tvungen att ta en virknål till hjälp.

 

 Det ser ut som ett band, men det är oerhört töjbart så det blir som en kasse. Den består av 80 trådar, eller som man säger 40 st trådpar. För det sista momentet: virkning i mitten för att fästa flätningen, lade jag upp hela anordningen på köksbordet.

Lökpåse

 Språnganordning uppsatt på väggen i klädkammaren.

Varp av lingarn lindad runt de två pinnarna.

 Språngningen påbörjad. För att hålla varpen spänd så hängde vi en hink med sten längst ner. Då går det att anpassa spänningen i varpen genom att lägga i resp. ta bort stenar. Enkelt med effektivt.

 Detalj av språngningen. Väven blir elastisk åt alla håll - nästan.

Jag språngar, det är i princip en flätning.

Mellan himmel och hav

klampar människan aningslöst fram på ett litet stycke fast mark. Undrar om hon vet vilken sida om den röda pricken, som grundet ligger?

Bilden är tagen vid foten av Bergs slussar vid vår Göta kanalresa.

Lökpåse?

Attin tipsade mig om den här tävlingen och en språngad påse skulle passa utmärkt att förvara lök i. Jag har därför satt upp en liten språngningsanordning i klädkammaren och ska språnga en påse i lingarn. Jag har lovat Attin att blogga här om hur det går och detta är alltså första inlägget.

Otrolig målning av noffar och fiskmåsar

Detta byte medförde vi från vår båtresa i västerled till Vadstena, där årets Noffeträff inträffade. Ärtan blev klubbmästare i agility för andra året i rad och vi ropade in denna otroliga tavla på den sedvanliga auktionen. Otrolig är den i så måtto att noffarna aldrig skulle suttit still med en fiskmås i närheten. Jag tror inte heller att fiskmåsen skulle ha placerat sig där mellan tre noffar, men det är just det som gör den så förtrollande.

Claes, lyckosten, hade en förtrollande dröm om tavlan två nätter efter att vi fått tavlan i vår ägo. Han drömde att noffen till vänster började skälla. Han tyckte att det var Frasse och ville klappa honom lugnande. Han stoppade in handen i tavlan och Frasse blev verklig och tavlan bleknade bort. Sedan vaknade han.

Midsommarkransar

Ärtan nyryckt i midsommarkrans

Saffran i midsommarkrans innan hon fick ont i magen

                                     Blenda och Ylva uppskattade sina kransar mer än vovvarna

Orkesta

Vi besökte Orkesta kyrkogård medan Ärtan rycktes i Vallentuna. Satte dit en liten midsommarstång med prästkragar omkring. Violerna var fortfarande fina, men sjunger nog på sista versen. Solen sken med det blåste värre än någonsing.

Förgät mig ej, sa Frasse

Här ligger Frasses aska under den lilla lustiga hunden. Han hade själv grävt en grop där, som jag hittade när jag krattade bort löven. Trots mina protester brukade han alltid gräva en grop åt sig själv bland Förgätmigejen, där han låg, när det var varmt. Därför är det så lite blommor just där. När gropen dök upp igen så var det självklart var han ville vila, och den här gången protesterade jag inte. Den lilla hunden får sitta där som vakt mot Ärtan och Saffran.

Var är snögubbens morotsnäsa?

Ylva ser glad ut trots att Saffran hoppade upp och stal snögubbens fina morotsnäsa. Men lyckan blev inte lång för Saffran. Ärtan lurade på något noffevis till sig moroten och hann äta upp halva innan Kickan tog ifrån henne den. Nästa dag hoppade Saffran upp och högg ner snögubbens nya kvistnäsa, men  den var visst inte lika god tyckte vuvvarna.

Brottningsmatch

Ärtan ligger i underläge, men det har hon inget emot konstigt nog.

Saffran älskar att brottas och Ärtan är gärna med på en match, men

tycker att det är rätt skönt när den avbryts efter 10 minuter.

Saffran ser mer vild än tam ut på den här bilden, men inte ett morr förekommer utan det är i all vänskaplighet.

Spår av Frasse

efter fyra månader i en mörk tunnel börjar det att ljusna för mig och jag har äntligen kunnat göra något litet kreativt. Den här hemstickade tröjan fick Frasse låna en kort stund och ligga på. Tydligen luktade den gott av Ärtan så han bet sönder den lite här och där. Jag kastade undan den i ett skåp, men plötsligt nu kom jag på att om jag lagar hålen och syr blommor ovanpå så kan jag använda den. Frasse har alltså bestämt var blommorna ska sitta. Kanske inte en helt optimal placering, men det spelar ingen roll för det är i alla fall ett minne av Frasse.