tisdag 8 februari 2011

Frasses funderingar om arbetsfördelningen på Tranbärsvägen 8

Jag övervakar docklek.
Lär husse VILDA VALPspelet.

Sköter vakthållningen mot fåglar.

Det är orättvist här, har jag upptäckt. Jag sköter fågelbevakningen med den äran. Springer ut och jagar bort alla skator och kråkor, som kommer hit för att retas. Jag leker med dockor med Blenda, hjälpte henne tom att hålla en docka en kort stund. Sedan klarade hon av att ta hand om den själv, sa hon. Sedan har jag lärt husse spelet VILDA VALPAR. Det är från 3 år, så jag tycker att det borde passa honom. Blenda tycker att spelet är för läsjigt = läskigt, så nu får det vara ett tag, så att husse och Blenda mognar. Den sista och viktigaste arbetsuppgiften är att motionera matte och husse. Det ansvaret tar jag också, medan Ärtan gör allt för att smita undan samtliga uppgifter utom möjligtvis att jaga fåglar. Hon gömmer sig på alla sina specialgömställen och dyker bara upp för att sköta Ylvas hygien eller städa under barnstolar.

För övrigt anser Ärtan att det räcker med att vara söt och gullig, men jag undrar kan man verkligen räkna in det som ett jobb?? Hon behöver ju inte ens sminka sig och vägrar kamma sig för den delen. Så någon större ansträngning är det ju inte för henne.

Nog är det orättvist, men jag är inte bitter! ÄN!
















3 kommentarer:

  1. Frasse, jag vet att det viktigaste här i världen är att vara söt och gullig. Så Ärtan har heeelt rätt!! Men gå på tur blir jag gärna med på för det alltså. Enbart när jag inbillar mig att jag har valpar vägrar jag gå på tur.

    Svansvift och nosgos från Dixie!!

    SvaraRadera
  2. Hörru Frasse, du verkar ändå vara lite på gränsen!?

    Du får påpeka för Ärtan att man kan hjälpa till i viktiga göromål (leka med barn, lära husse spelregler, jaga fåglar...som flyger alltså, och motionera sina tvåbeningar) OCH vara söt på samma gång.

    Du klarar ju allt ovanståend SAMTIDIGT som du är stilig och charmant på alla sätt, eller hur?

    Tjing från allgöraren
    Kråkan

    SvaraRadera
  3. Det är så sant som det är sagt STILIG och CHARMANT det är jag, och jag blir bara bättre med åren. Så jag hoppas att det gäller för Ärtan också. Hon var i alla fall väldigt charmerande mot sin uppfödarfamilj. Det finns hopp om den lilla (sn)ärtan.

    SvaraRadera