Virkad mössa till Blenda

Den här bloggen heter ju Bland hantverk och hundar, men det har varit lite tunt med hantverket. Nu har jag i alla fall lyckats virka en solmössa till Blenda. Hon gillade den inte - efter ett tag lyckades jag få henne att prova den. Som tur är, är den lite stor, så förhoppningsvis gillar hon den bättre nästa sommar.

Frasses funderingar den 11 juli 2010

Visserligen har matte och husse lite svårt för sig, men idag tror jag att dom äntligen upptäckte Ärtans nya PAX-regel. Inne är det hur lugnt som helst, verkar det som. Men Ärtan regerar och det beror mest på blicken! Ärtan ger mig en blick som kan döda och då lyder jag. Människorna upptäcker oftast inte blicken, men jag har lärt mig!

Ute har Ärtan infört PAX-regeln. Den betyder att den som först kommer fram äger. Eftersom hon går i lina och jag i flexi, så kommer hon alltid fram först. Idag kom hon först fram till klipporna och vattnet vid Lundsjön. Hon gick omkring och badade och hade sig och jag fick nöja mig med en gammal lägereld, rätt så askig och smutsig, men med matpotential. Inte så illa ändå, och jag blev så klart rätt så smutsig!

Husse tyckte att jag skulle bada av mig askan och satte ner mig i vattnet, utan att veta om Ärtans PAX-regel. Hon vågade inte protestera, så där stod jag och njöt av det ljumma vattnet. Ärtan sa att jag såg ut som en trög flodhäst, men det var bara för att hon var sur.

När matte insåg att jag egentligen ville bada så började hon fatta PAX-regeln, äntligen. Och nu såg dom hur Ärtan prejade mig och tryckte bort mig från vattnet och hela tiden bevakade sitt paxade område. Ja, på fotot råkar hon preja ner mig i vattnet istället.

Jag har i alla fall paxat för bästa tiggplatsen och den tänker jag behålla!!!!!

Båtresa med Bölj-Ann och vuvvar

Kymendös tuffaste Ärta är rädd för lamm.

Frasse på andjakt på Rödskär. Kung på skäret för några timmar.

Frasse och Ärtan på båten i Fjärdlångs hamn. Flytvästar är på när båten går. Luckan är öppen för att Frasse inte ska kunna hoppa iland till grillen. Han får ingen avstamp.:-(

Vår skärgårdstur med Frasse och Ärtan, som varade i tre dagar med två övernattningar, gick över förväntan. Jag var lite rädd för övernattningarna. Att Ärtan skulle försöka bestämma var alla skulle sova. Men det fanns tre jättemysiga sovställen och jag tror att hon inte kunde bestämma sig för vilket som var bäst, därför blev det inget muck på lilla prinsessan på Ärtan. Vi sov gott alla fyra och vuvvarna tycker att det är jättemysigt med flocken tätt samlad.

Annars gillar de när båten går i 5 knop. Ju fortare den går ju närmare sitter Frasse mig. Ärtan kan koppla av i hytten, men gillar det inte riktigt när det går fort.
För övrigt är Ärtan smidig nästan som en katt på båten. Hon är inte för inte hundarnas Houdini. Hon klättrar och kryper och hoppar och kan ta sig fram överallt. Frasse är, som skönt är, mer stationär och begär lyftning och hjälp lite då och då.

Vi la till vid Fjärdlång, som ligger rätt nära havsbandet. Vi hade en egen brygga, så det var bekvämt att gå iland med vuvvar. Det finnns massor av älg på ön och Ärtan var som ett litet stressigt lokomotiv och påstod att hon ville jaga. Det är koppeltvång på ön så det kom inte på fråga. Däremot fick de bada nästan så ofta som de ville och det var så fort vatten kom i synhåll. Vi gick långa promenader och vid ett tillfälle visste vi inte riktigt vägen tillbaka, men det visste Frasse. Det är otroligt vilket lukt och lokalsinne en hund har. Det var som en snitslad bana tillbaka. Husse, som kan gå vilse på herrtoaletten och inte hitta ut, var helt hänförd över hans förmåga. Frasse blev snabbt bortglömd för Ärtan lyckades få ont i tassarna - alla fyra på en gång - det måste ha varit brännässlor! Sakta matning med Frolic fick henne så småningom att glömma bort obehaget. Frasse som fick sympatigodis tyckte att slutet var gott ändå!

På vägen hem gjorde vi middagspaus på Kymendö - Strindbergs Hemsö. Vi gick och tittade på hans skrivarstuga. Det måste vara den mest anspråkslösa i världshistorien, visserligen i en fantastisk natur, men den var mindre än en Friggebod och bara lite större än ett dass. Men ju mindre hus ju närmare naturen, och det var tydligen inspirerande!

Ärtan upplevde något obehagligt på vägen. Det gick massa lösa får omkring överallt och ett lamm ville hälsa på Ärtan. Älgjägarinnan blev så rädd så matte fick bära henne. Hade hon varit lös hade hon stuckit och gömt sig. Frasse körde taktiken: "dom är läskiga, jag låtsas inte se dom" och försökte äta så mycket fårblaffor han kunde. Alla kom emellertid i oskadat skick tillbaka till hamnen.

Vår första testresa med båda hundarna gick således bra. Egentligen finns det bara ett problem och det är när vi försöker bada från båten. Frasse blir hemskt upprörd och skäller allt han orkar. Så klart drar han med sig Ärtan i skällandet. Det verkar som han tror att vi ska försvinna när vi hoppar i vattnet.

Blendas frisyr

Anna-Karin Trolltass insåg genast Blendas behov av gummisnoddar till hårsvallet när hon såg hennes rulle i håret. Häromdagen damp det alltså ned ett brev fullt med snoddar till Blenda. Åh, vad glad hon blev! Först fick hon tofs mitt på huvudet, men det kändes ju en aning och som sagt Blenda vill vara fin utan att lida pin så tofsen åkte ut och snoddarna får vänta på bättre hårtider, men under tiden är dom toppen som leksaker.

Frasses funderingar om midsommarafton

Jaha, nu har dom gjort det igen, tvåbeningarna. Dansat runt en lövad stång. Det ser rätt idiotiskt ut, eller kanske tvåbenigt. Varför ska dom krångla till allting så. Att sommaren har kommit kan man fira genom att se solen gå ner över sjön och ta ett litet dopp. Själva tror dom att dom är skapelsens krona, men finns det några varelser på denna jord som har det så jobbigt? Alla naturliga funktioner har dom krånglat till. Matlagningen en hel procedur, när man bara kunde skyffla in det direkt. Hur dom gör när maten kommer ut, behöver vi inte tala om.

Det är klart att tiden går åt med alla dessa cermonier, som deras liv går ut på. Stackars varelser, nu går jag och lägger mig och funderar vidare på varför jag står ut med dom.