fredag 6 januari 2012

Frasses funderingar om Ärtans frieri

Alltså, det kan bara inte vara sant. Idag var Ärtan iväg och tränade med Kickan. Bara det orättvist mot mig. Jag fick vara hemma och längta och yla efter Ärtan, som luktar något så fantastiskt gott. Tvåbeningarna påstår att hon löper, men jag tycker att hon mest ställer sig i en tillgjord pose, som är helt oemotståndlig. Och det är detta som inte kan vara sant. Kickan berättade när hon kom hem igen med Ärtan att Ärtan (som annars är rädd för hästar) hade gått fram och hälsat och nosat på en häst och ställt sig i POSEN. Hur kunde hon? Har hon ingen som helst uppfattning om vad som passar sig och hur stor hon själv är. Nej högmod går före fall och hon fick nobben. Hästen var inte intresserad. Ärtan får hålla till godo med mig om jag nu bara kunde forcera den där grinden mellan köket och hallen.

1 kommentar:

  1. Storleken har ingen betydelse, Frasse!! Jag ställer upp mig för enorma hundar, typ golden retrievers och sådana raser. Att ställa upp sig för en häst är fullt förståeligt tycker jag. Ärtan gjorde helt rätt!!

    Hälsar Dixie som också snart ska ha löptid!!

    SvaraRadera