Tack för alla hälsningar med anledning av Frasse. På bloggen, per mail och per telefon. Per telefon är klart riskfyllt då jag fortfarande storgråter bara jag tänker på min vuvve. Den här veckan har varit jättejobbig och det känns ibland som vi inte har en endaste hund kvar. Jag tror att Ärtan är deppad och ligger och väntar på Frasse i skohyllan. För en månad sedan var vi fyra stycken som diskuterade hur vi skulle sitta i TV-soffan. Nu finns det plötsligt mycket plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar