Äntligen så kom vi iväg och jag fick följa med. Jag ligger under husses bänk och Björköfjärden syns bakom,men jag syns inte. I tre dagar har dom hållit på och bunkrat, dvs packat och donat. Tur att man är hund jag behöver bara skaka på pälsen så är jag färdig att ge mig av.
Hej Ärtan,
SvaraRaderahoppas nu att du får en riktigt trevlig resa med husse och matte!
Vi kommer snart att tvingas in igen i den där hemska bilen, men det brukar ju vara kul när man är framme i fjällen!
Hälsningar från Ana och Ariel
Ser mysigt ut!
SvaraRadera