Frasses funderingar över en misslyckad fjällsemester

Månsken över Näsfjällsbyn. Natten blir ljus av snö och månsken.Ärtan sköter övervakningen av matlagningen. Fåtöljen är placerad strategiskt.

Jag har semester.

Vildsvinsflock på vägen. Mums, mums, mums...........

Vi har varit på fjällsemester i Näsfjället. I alla fall jag, fast jag har å andra sidan inte bett om att bli befriad från min bevakningstjänst. Det är trist och frustrerande att inte ha något att skälla på. Det var nämligen alldeles tomt på allt liv däruppe. Det var bara vi: husse, matte och jag och Ärtan förstås och sedan en endaste fågel som flög förbi i fjärran, som jag naturligtvis skällde på. Oj, jag höll på att glömma bort vildsvinsflocken, som stod och käkade på något överkört på vägen. Den skällde Ärtan och jag ut ifrån bilens trygga inre. Matte hade fönstret öppet och tog kort på dom, men jag försökte inte hoppa ut. Jag är ju lydig av naturen.

Däruppe i stugan var det minsann ingen semester för husse och matte, men dom har sig själva att skylla. Dom la in nytt golv i hallen. Jag tyckte att det gamla var bra, men tvåbeningar har ingen förmåga att låta sig förnöja. Husse började med att nästan riva hallen. Tog bort golvlister och dörrkarmar. Han sprang tom upp och rev och slet i hallen så fort det var reklam på TV. Visserligen förstår jag det där med fokusering, men, men...

Jag fokuserade på viktigare ting, såsom att Ärtan löpte. Jag gjorde allt för att få lite närkontakt med henne, men överallt stod det kompostgaller. Husse och matte tyckte själva att det var jobbigt att hoppa och klättra över dom hela tiden, men inte kom dom på att ta bort gallren. Jag hatar metallgaller, ja, jag blir helt låg av dom. På natten ylade jag till Ärtan, men tror någon att hon brydde sig. Nej, hon låg därinne i mattes säng och jäste, medan jag blev allt magrare av allt lidande. Nu är det äntligen slut på den där trista semestern och den som är glad över det är jag.