Igår var jag riktigt mätt för en gångs skull och matte sa att jag såg ut som en tunna. Frasse var också mätt och ville inte ens ha kvällsmat. Jag pressade i mig några kulor, men så var jag också tvungen att gå ut en extra gång mitt i natten. Matte följde med mig, hon var inte så glad, men det var bättre att det kom ute sa hon.Vi fick nämligen några stora, köttiga ben av en snäll granne. Frasse tycker att det är lite jobbigt för han måste försvara benen mot kråkorna, jag struntar i dom och käkar bara, men han har fullt upp med att vakta mot alla anfall från himlen.
Till himmelska fiender räknas också ekorren och jag håller med honom, en råtta med tjock svans som springer runt i träden. Kan det finnas något retligare?
Frasses ärkefiende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar