Man kan gott påstå att läget har stabiliserat sig här hemma. Ärtan och jag har delat upp makten på ett någorlunda rättvist sätt. Hon mobbar inte längre och jag spelar inte offer längre. Spela offer är kanske lite drastiskt uttryckt, enligt hundkoden hamnar ju jag som hane i underläge redan från början. Till skillnad från tvåbeningarna så har vi en inbyggd lag som gör att vi inte tar i allt vad vi kan mot tikar och valpar.
Samtidigt har det ändå inneburit en del favörer att vara mobbad av Ärtan. Matte har sett till att jag får gå först in genom alla dörrar. Jag får godbitar först, mat först och får sova i största sängen. Får extra klappar och gos och uppmärksamhet. Inte dumt alls, tycker jag. Men det tycker nog Ärtan för nu har hon tydligen bytt taktik och blivit ljuv igen.
Igår kväll när vi kom in från en långpromenad lyckades hon faktiskt tränga sig in före mig, men hon försökte inte få mig att stanna ute utan hon visade mig tom en lugnande kind, så det vara bara att knalla in. Ärtan har nog insett att resultatet med mobbningen blir tvärtom mot vad hon egentligen tänkt sig.
Ja, ja livet blir lättare för alla här med en ljuv Ärta, hoppas bara mina favörer består!
Håll tummarna Frasse. Kvinnor är ombytliga :-)
SvaraRadera