Ärtan har ordet

Ja, matte har visst snackat något om maktkamp här i huset, men det är väl snarare så att jag tycker att Frasse är stor nog att dra vidare och skaffa en egen flock med tik och allt. För mig är han ju som någon sorts brorsa och jag vill ha matte för mig själv att gosa med.

I två dagar nu har jag hållit mig i skinnet och inte gjort några anfall på Frasse. Det visade sig att husse bakom sin mesiga attityd dolde ett morrande raseri, och han hotar att ta fram det om jag slåss. Dessutom har matte en stänkflaska som angriper mig när jag börjar få svarta tankar. Alltså krävs det andra metoder och imorse kom jag på en jättebra list.

Frasse satt som vanligt på en köksstol och åt frukost i allsköns ro med matte och husse, då springer jag in med mitt fina ben och slänger det på golvet nedanför Frasse. Sedan backar jag och väntar på att han ska hoppa ner och ta det. Hade han gjort det, hade jag ju all rätt i världen att anfalla honom för det ingår ju i reglerna att man INTE får ta någon annans ben.

Nåväl, någonstans gick det snett och dom anade nog att det låg en hund begraven för Frasse hoppade INTE ner, men matte tog benet och la undan det och jag gick iväg och låtsades som det regnade.

Men jag lovar, jag har inte gett upp. Det gör inte en sann terrier, hur liten hon än är!