Kymendös tuffaste Ärta är rädd för lamm.
Frasse på andjakt på Rödskär. Kung på skäret för några timmar.
Frasse och Ärtan på båten i Fjärdlångs hamn. Flytvästar är på när båten går. Luckan är öppen för att Frasse inte ska kunna hoppa iland till grillen. Han får ingen avstamp.:-(Vår skärgårdstur med Frasse och Ärtan, som varade i tre dagar med två övernattningar, gick över förväntan. Jag var lite rädd för övernattningarna. Att Ärtan skulle försöka bestämma var alla skulle sova. Men det fanns tre jättemysiga sovställen och jag tror att hon inte kunde bestämma sig för vilket som var bäst, därför blev det inget muck på lilla prinsessan på Ärtan. Vi sov gott alla fyra och vuvvarna tycker att det är jättemysigt med flocken tätt samlad.
Annars gillar de när båten går i 5 knop. Ju fortare den går ju närmare sitter Frasse mig. Ärtan kan koppla av i hytten, men gillar det inte riktigt när det går fort.
För övrigt är Ärtan smidig nästan som en katt på båten. Hon är inte för inte hundarnas Houdini. Hon klättrar och kryper och hoppar och kan ta sig fram överallt. Frasse är, som skönt är, mer stationär och begär lyftning och hjälp lite då och då.
Vi la till vid Fjärdlång, som ligger rätt nära havsbandet. Vi hade en egen brygga, så det var bekvämt att gå iland med vuvvar. Det finnns massor av älg på ön och Ärtan var som ett litet stressigt lokomotiv och påstod att hon ville jaga. Det är koppeltvång på ön så det kom inte på fråga. Däremot fick de bada nästan så ofta som de ville och det var så fort vatten kom i synhåll. Vi gick långa promenader och vid ett tillfälle visste vi inte riktigt vägen tillbaka, men det visste Frasse. Det är otroligt vilket lukt och lokalsinne en hund har. Det var som en snitslad bana tillbaka. Husse, som kan gå vilse på herrtoaletten och inte hitta ut, var helt hänförd över hans förmåga. Frasse blev snabbt bortglömd för Ärtan lyckades få ont i tassarna - alla fyra på en gång - det måste ha varit brännässlor! Sakta matning med Frolic fick henne så småningom att glömma bort obehaget. Frasse som fick sympatigodis tyckte att slutet var gott ändå!
På vägen hem gjorde vi middagspaus på Kymendö - Strindbergs Hemsö. Vi gick och tittade på hans skrivarstuga. Det måste vara den mest anspråkslösa i världshistorien, visserligen i en fantastisk natur, men den var mindre än en Friggebod och bara lite större än ett dass. Men ju mindre hus ju närmare naturen, och det var tydligen inspirerande!
Ärtan upplevde något obehagligt på vägen. Det gick massa lösa får omkring överallt och ett lamm ville hälsa på Ärtan. Älgjägarinnan blev så rädd så matte fick bära henne. Hade hon varit lös hade hon stuckit och gömt sig. Frasse körde taktiken: "dom är läskiga, jag låtsas inte se dom" och försökte äta så mycket fårblaffor han kunde. Alla kom emellertid i oskadat skick tillbaka till hamnen.
Annars gillar de när båten går i 5 knop. Ju fortare den går ju närmare sitter Frasse mig. Ärtan kan koppla av i hytten, men gillar det inte riktigt när det går fort.
För övrigt är Ärtan smidig nästan som en katt på båten. Hon är inte för inte hundarnas Houdini. Hon klättrar och kryper och hoppar och kan ta sig fram överallt. Frasse är, som skönt är, mer stationär och begär lyftning och hjälp lite då och då.
Vi la till vid Fjärdlång, som ligger rätt nära havsbandet. Vi hade en egen brygga, så det var bekvämt att gå iland med vuvvar. Det finnns massor av älg på ön och Ärtan var som ett litet stressigt lokomotiv och påstod att hon ville jaga. Det är koppeltvång på ön så det kom inte på fråga. Däremot fick de bada nästan så ofta som de ville och det var så fort vatten kom i synhåll. Vi gick långa promenader och vid ett tillfälle visste vi inte riktigt vägen tillbaka, men det visste Frasse. Det är otroligt vilket lukt och lokalsinne en hund har. Det var som en snitslad bana tillbaka. Husse, som kan gå vilse på herrtoaletten och inte hitta ut, var helt hänförd över hans förmåga. Frasse blev snabbt bortglömd för Ärtan lyckades få ont i tassarna - alla fyra på en gång - det måste ha varit brännässlor! Sakta matning med Frolic fick henne så småningom att glömma bort obehaget. Frasse som fick sympatigodis tyckte att slutet var gott ändå!
På vägen hem gjorde vi middagspaus på Kymendö - Strindbergs Hemsö. Vi gick och tittade på hans skrivarstuga. Det måste vara den mest anspråkslösa i världshistorien, visserligen i en fantastisk natur, men den var mindre än en Friggebod och bara lite större än ett dass. Men ju mindre hus ju närmare naturen, och det var tydligen inspirerande!
Ärtan upplevde något obehagligt på vägen. Det gick massa lösa får omkring överallt och ett lamm ville hälsa på Ärtan. Älgjägarinnan blev så rädd så matte fick bära henne. Hade hon varit lös hade hon stuckit och gömt sig. Frasse körde taktiken: "dom är läskiga, jag låtsas inte se dom" och försökte äta så mycket fårblaffor han kunde. Alla kom emellertid i oskadat skick tillbaka till hamnen.
Vår första testresa med båda hundarna gick således bra. Egentligen finns det bara ett problem och det är när vi försöker bada från båten. Frasse blir hemskt upprörd och skäller allt han orkar. Så klart drar han med sig Ärtan i skällandet. Det verkar som han tror att vi ska försvinna när vi hoppar i vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar