Frasses funderingar över mycket väsen för en enda människovalp

Första bilden på Kickans valp.

Första fotot på hela familjen.

Närbild på Ylva.

Jag och Ärtan i soffan tätt intill matte, så mysigt att jag ler nästan hela tiden.

Det är inte klokt vad komplicerat det är för människor att valpa. När Kickan äntligen fött fram sin enda valp (visserligen var hon stor och fet 4,1kg) så skulle man kunna tycka att det vore tid för lite träning. Nehej då, först stannade hon ett helt dygn på något valpningsställe och sedan kom hon och valpen hem och bara låg. En bra grej är att valpen ska heta Ylva efter alla hundars ursprung nämligen: ulven!!! Kickan har alltså inte helt glömt bort väsentligheterna.

Ärtan är mycket intresserad av den nya lilla Ylva, själv sparar jag mig tills hon sitter i hög stol och dräller mat. Till dess får Kickan ta hand om henne själv. En annan bra grej är att matte har blivit utmattad av den förkylning som härjar runt så då och då går hon och lägger sig i soffan och vilar. Det visste hon tydligen inte att man kunde tidigare. Ärtan och jag håller henne sällskap. Vi ligger på henne och tätt intill för att kolla läget. Jättemysigt!!