Mössglädje

Disas mössa är inte färdig, men hon är lika glad för det. Först tänkte jag inte göra någon åt henne. Det finns ju massor av mössor att ärva. Men när jag provade mössorna på systrarna undrade hon var hennes var. Jag ska göra en åt dig oxå, sa jag och undvek på så sätt världens orättvisa.

Nya mössor

Ylvas mössa i hennes älsklingsfärger

Blendas mössa i mina älsklingsfärger

Fingerfärg

När Ylva är på baletten målar systrarna med fingerfärg.

Blendas nya benvärmare

Om man har växtvärk eller ont i benen av någon annan orsak är det skönt med benvärmare. Kickan blev jätteglad att Blenda fick dem för då kunde hon få tillbaka sina egna, som jag stickade till henne för ett liv sedan.

Blenda och Ylva lär sig brodera korsstygn

Lilian var på besök och hjälpte mig att lära flickorna brodera korsstygn. De tyckte det var jätteroligt och man kunde inte klaga på koncentrationen.

Ärtan har ordet

Tack snälla Inger och Claes för den fina skinnfällen. Äntligen en ståndsenlig bädd åt mig!

Färdiga kycklingar

Men vem är vems?

Påskpyssel med Blenda och Ylva

Saffran tycker till

Matte är bra snäll, hon har bytt lakan åt mig. Tom örngotten har hon bytt. Jätteskönt!

Ärtan har ordet

Ja, nog visste jag att tvåbeningar är lite korta i roten, men så dumma som de här som svassade omkring med två gevär på Ärtpromenaden, har jag aldrig träffat på tidigare. Här erbjuder matte dom mina tjänster som jakthund och dom antar inte erbjudandet. Alldeles nyss hade jag nosat upp och skällt ut en katt, som låg under husses släpvagn och nu hade jag nosen full av god rådjurslukt. Och rådjur var just vad dom letade efter. Två bockar som hade sprungit på en bil och fått varsitt ben avslitet.

En blödde tom fortfarande. Det är ju en valplek att spåra blodspår. Men dom får skylla sig själva.

Jag tänker inte hjälpa några anställda på Nacka Kommun. Husse gillar inte heller dom så det så.