God Jul

God jul önskar vi alla som råkar titta in här.

Trist,

övermåttan trist är det här. Så enformigt utan någon träning över huvudtaget så att jag såg mig nödsakad att uppsöka min valpbädd för att fundera över situationen. Husse använder den för skräppapper, men jag kastade ut lite papper och sedan kunde jag klämma ner mig i den.

De senaste veckorna har samtliga tvåbeningar i flocken (inkl. Blenda och Ylva) ägnat sig åt vinterkräksjukan. Sist ut var husse han blev sjukast. "Jag dör, jag dör" stönade han en hel dag, sedan la han sig och sov två timmar, sedan var han bra. Matte var sjuk i fyra dagar och påstår att hon fått rosor runt midjan efter magsjukan, men jag har inte sett till några blommor, så det har hon nog fått om bakfoten.

I brist på träning av mig så ägnar jag mig åt träning av matte. Jag har projektet: BELÖNING TILL FRASSE efter varje händelse under dagen.

Följande punkter har jag lyckats med:

En godisbit utdelas av matte:

1. när jag kommer in i köket på morgonen

2. varje gång jag kommer in från tomten utan inkallning

3. dubbel belöning när jag kommer in från tomten på inkallning

4. varje gång husse och matte kommer in

5. varje gång någon lämnar vårt hus måste jag ha en tröstbit i köket

6. när jag låter bli att skälla på bil, cyklist, kälke, person med otrevlig uppsyn, (brevbäraren är icke belöningsbar)

Punkt 7 har jag tänkt ska bli att träna matte att ge mig en godisbit när jag ätit upp maten. Det är lite överkurs, men jag mottar tacksamt tips om hur träningen ska genomföras och om andra punkter jag kan lägga till min lista för matteträning.

Husseträningen är inte så omfattande. Jag uppfattar honom som rätt obildbar, så det får räcka med hundmomsen. Varje macka, kaka, godisbit han äter, ska jag ha ungefär 5% av. Han är faktiskt väldigt duktig på det här momentet, men om han glömmer sig, så får han veta det. Lita på mig.

Ja, så där gick mina funderingar i min gamla valpbädd.

Ärtan har ordet

Usch, va jag hatar att gå ut när det är kallt ute. Allra värst är det när det är blött. Jag gömmer mig på mina favoritställen, men dom hittar mig alltid och tvingar ut mig. Det behövs ju inte alls för jag har hittat en grön plätt i klädkammaren där det går finemang att kissa. Det är en grön trasmatta och matte tvättade den i maskin igår för att den skulle vara ren och fin åt mig att kissa på, så det gjorde jag imorse istället för att tjata om att jag måste ut. Konstigt nog verkade dom inte så glada över att jag ändrat mina rutiner, men som noffe är man ju påhittig.

Frasses funderingar över en misslyckad fjällsemester

Månsken över Näsfjällsbyn. Natten blir ljus av snö och månsken.Ärtan sköter övervakningen av matlagningen. Fåtöljen är placerad strategiskt.

Jag har semester.

Vildsvinsflock på vägen. Mums, mums, mums...........

Vi har varit på fjällsemester i Näsfjället. I alla fall jag, fast jag har å andra sidan inte bett om att bli befriad från min bevakningstjänst. Det är trist och frustrerande att inte ha något att skälla på. Det var nämligen alldeles tomt på allt liv däruppe. Det var bara vi: husse, matte och jag och Ärtan förstås och sedan en endaste fågel som flög förbi i fjärran, som jag naturligtvis skällde på. Oj, jag höll på att glömma bort vildsvinsflocken, som stod och käkade på något överkört på vägen. Den skällde Ärtan och jag ut ifrån bilens trygga inre. Matte hade fönstret öppet och tog kort på dom, men jag försökte inte hoppa ut. Jag är ju lydig av naturen.

Däruppe i stugan var det minsann ingen semester för husse och matte, men dom har sig själva att skylla. Dom la in nytt golv i hallen. Jag tyckte att det gamla var bra, men tvåbeningar har ingen förmåga att låta sig förnöja. Husse började med att nästan riva hallen. Tog bort golvlister och dörrkarmar. Han sprang tom upp och rev och slet i hallen så fort det var reklam på TV. Visserligen förstår jag det där med fokusering, men, men...

Jag fokuserade på viktigare ting, såsom att Ärtan löpte. Jag gjorde allt för att få lite närkontakt med henne, men överallt stod det kompostgaller. Husse och matte tyckte själva att det var jobbigt att hoppa och klättra över dom hela tiden, men inte kom dom på att ta bort gallren. Jag hatar metallgaller, ja, jag blir helt låg av dom. På natten ylade jag till Ärtan, men tror någon att hon brydde sig. Nej, hon låg därinne i mattes säng och jäste, medan jag blev allt magrare av allt lidande. Nu är det äntligen slut på den där trista semestern och den som är glad över det är jag.

Mösskomplettering

Har stickat mössor under många år och har tagit kort på en del av dem för att komma ihåg olika modeller. Här är några av dem. Alla är stickade i dubbelt Per Gynt, norskt yllegarn som går att filta ihop lite och borsta upp. Det blir så mkt varmare då. Tyvärr är det nästan lite svårt att få tag på garnet och utbudet av färger krymper hela tiden.

Mössor på två

lägger upp bilder på övriga barn med mössor om jag får foton på dem. Det är svårt att få till ett foto med mössa. Det är inte kul att ta på sig en jättevarm mössa inne. Blenda blev sur varje gång jag försökte, så till slut fick jag nöja mig med den här bilden. Söt är hon i alla fall i den. Blenda i mössa

Ylva i mössa och kinder

Frasses funderingar

Ibland, men bara ibland tycker jag att vi har världens snällaste husse och matte. Tänk bara att placera datorn på golvet för att det ska bli lättare för mig att skriva mina funderingar. När husse är så tillmötesgående så måste jag ju vara det också, så han får låna den ibland. Oss emellan han ser bättre ut när han står på två ben, kolla nedan vilken stil han har, jag är mycket snyggare på fyra ben.

Två av Ärtans övriga favoritgömställen

Under skrivbordshurtsen är det jättebra att ligga gömd när matte håller på med datorn, men det är lite trångt och jag får inte bli tjockare!



Under diskmaskinsluckan är det toppen. Nära till allt, dvs matte, mat och matta! Och Frasse skulle inte drömma om att störa mig där.

Besök i mitt kök

av trötta föräldrar efter en dag som domare i agility i Vallentuna. Ylva trivdes på bordet där hon kunde beundra vår lampa och vara totalt i centrum. Blenda ägnade sig åt babyyoghurt.

Nästan två månader gammal Ylva har fått nästan lika långa ögonfransar som storasyster.

Allhelgona helgen - Orkesta Kyrkogård

Så här blev resultatet efter höststädning och allhelgonapyntning på graven. Solen sken och det blåste faktiskt inte på världens vackraste kyrkogård. Vi tände ljusen och det stora ska brinna i 5 dygn, så det borde räcka över hela helgen.

Ska dom aldrig lära sig fatta

att jag inte vill gå ut när det är mörkt och framför allt inte om det regnar och absolut inte utan matte.............. skohyllan mitt favoritgömstället

Simons mössa

Simons mössa är färdig. Jag gillade resultatet, så det blir nog fler randiga mössor.

Pojkmössa storlek c:a 6 månader, hoppas jag.

Igår var jag mätt sa Ärtan

Frasse och jag frossar

Igår var jag riktigt mätt för en gångs skull och matte sa att jag såg ut som en tunna. Frasse var också mätt och ville inte ens ha kvällsmat. Jag pressade i mig några kulor, men så var jag också tvungen att gå ut en extra gång mitt i natten. Matte följde med mig, hon var inte så glad, men det var bättre att det kom ute sa hon.



Vi fick nämligen några stora, köttiga ben av en snäll granne. Frasse tycker att det är lite jobbigt för han måste försvara benen mot kråkorna, jag struntar i dom och käkar bara, men han har fullt upp med att vakta mot alla anfall från himlen.



Till himmelska fiender räknas också ekorren och jag håller med honom, en råtta med tjock svans som springer runt i träden. Kan det finnas något retligare?


Frasses ärkefiende

Mys i soffan

En stund i soffan säger inte noffar nej till och det går jättebra att dela på matte för det mesta. Men jag tror att Ärtans löptid närmar sig för hon visar mer humör nu och har försökt köra bort Frasse två gånger. Hon lyckades emellertid inte utan åkte själv ut. Sedan kommer hon tillbaka och är en snäll flockmedlem som inte bråkar. Får se hur det utvecklar sig, hon ska löpa någon gång i november.

Mössor till tre flickor

Vilken tur jag har. Tre småflickor behövde nya vintermössor, så det var bara att sätta igång och sticka. Nu är de färdiga och så här blev resultatet.

Matildas mössa med en vit blomma

Blendas mössa med två blåa blommor på knytbanden

Ylvas mössa med rosa blommor broderade

....., tå, te, fyjja

Igår var Kickan här och klippte klorna på vuvvarna. Ibland behövs det experthjälp för hon klipper mer än jag.

Förut har Blenda ägnat sig åt att ligga på golvet och vråla när vi ägnat all vår uppmärksamhet åt hundarna, men igår gjorde hon verkligen ett enormt framsteg. Hon övade nämligen på mängdlära och räknade varje klo. Tur att varje tass har fyra klor (ja förutom tummen, men den låtsades vi inte om) annars räknade hon på sitt sätt dvs 1 är stumt och sedan kommer det tå, te, fyjja!!!

Pärlträff

Vad jag lyckades åstadkomma på pärlträffen - tre armband med tillhörande örhängen.

Mina första försök i makramé

Med tillgång till verktyg etc. kan man också laga gamla smycken. Det gröna hjärtat har jag haft i massor av år. Äntligen fick det ett passande halsband.

I helgen var jag på Pärlträffen PUSS = Pärlor, Utmaningar, Skojigt, Stimulerande. Och det var det. Men oj, vad trötta mina ögon är nu. Många av dessa 150 kvinnliga varelser - ja, det var nog inte en enda manlig pärlare - åstadkommer riktiga konstverk. De visade att det förutom smycken går att tillverka sagoträd, fiskar, ormar och drakar etc. i pärlor. Man borde faktiskt göra en utställning och visa resultaten av denna kvinnliga skaparkraft.

Jag är jätteglad för jag lyckades lära mig de första knutarna i makramé. Jag tror det passar mig bättre än pyttepärlpyssel eftersom det nästan är garn inblandat. I alla fall trådar.

Besök i mitt kök

av Kickan, Blenda och Ylva. Ylva får låna min gamla docksäng. Hon får knappt plats i den, men hon är på gott humör ändå, bara hon får vara med. Ärtan är oerhört intresserad av Ylva och tycker att vi slickar henne alldeles för lite. Så fort hon har tillfälle så rengörs öronen på Ylva. Frasse tycker inte att Ylva är så intressant. Hon sitter ju inte i hög stol och spiller än.

Tre årstider på två dagar i Näsfjället

Äntligen kom vi iväg upp till Näsfjället igen. Första gången sedan i påskas. Planen var att måla huset utvändigt. 10 liter Demi Deck hade vi med oss. Den lilla söderväggen sög åt sig 8 liter på studs och något mer fanns inte att få tag i i Sälen. Därför köpte vi dalablå färg för att måla fönsterfoder. "Majablå" kallades just den här nyansen. Jag hann måla ett och ett halvt fönster sedan gick vi ut med vovvarna, och när vi kom tillbaka regnade det och hösten hade kommit. Nästa dag hade regnet gått över i snö och vintern hade kommit. Nu får huset vänta på ommålning till våren.


Ärtan och Frasse sitter och väntar på renfällen, redo för en tur i skogen. När vi väl kommer iväg far Ärtan fram som ett frustande jehu, okontaktbar inne i en tunnel av underbara dofter. Jag önskar att jag kunde uppleva hennes verklighet då. Frasse tar det lite lugnare och ägnar sig åt att markera sitt revir som är oerhört stort däruppe.

Så här långt hann vi.....

...... och så här såg det ut när vi kom och det fortfarande var sommar!

Kråkjulafton i september

Det kom ett stort, blått paket från Kråkan och gänget i Götene. Då blev det julafton i vårt vardagsrum redan i september. Det fanns något åt alla och Blenda kammade sig med sin present och vi satte i hårspännen. Vuvvarna tyckte att det var hur spännande som helst. Och visst fanns det åt dem också. Men det måste portioneras ut lite. Helt onödigt tycker Frasse. Hit med det på en gång är hans filosofi.

Frasses funderingar över mycket väsen för en enda människovalp

Första bilden på Kickans valp.

Första fotot på hela familjen.

Närbild på Ylva.

Jag och Ärtan i soffan tätt intill matte, så mysigt att jag ler nästan hela tiden.

Det är inte klokt vad komplicerat det är för människor att valpa. När Kickan äntligen fött fram sin enda valp (visserligen var hon stor och fet 4,1kg) så skulle man kunna tycka att det vore tid för lite träning. Nehej då, först stannade hon ett helt dygn på något valpningsställe och sedan kom hon och valpen hem och bara låg. En bra grej är att valpen ska heta Ylva efter alla hundars ursprung nämligen: ulven!!! Kickan har alltså inte helt glömt bort väsentligheterna.

Ärtan är mycket intresserad av den nya lilla Ylva, själv sparar jag mig tills hon sitter i hög stol och dräller mat. Till dess får Kickan ta hand om henne själv. En annan bra grej är att matte har blivit utmattad av den förkylning som härjar runt så då och då går hon och lägger sig i soffan och vilar. Det visste hon tydligen inte att man kunde tidigare. Ärtan och jag håller henne sällskap. Vi ligger på henne och tätt intill för att kolla läget. Jättemysigt!!

Blendas "gocka"

Blenda fick en babydocka med napp samma dag som hon fick en syster. Ärtan verkar också vilja ha en "gocka".

Blendas syster

anlände imorse klockan 06.53. Claes levererade in Kickan och Kristofer vid 4-tiden. Snabbt jobbat Kickan. Mer vet vi inte just nu utom att mor och barn mår bra och det är det viktigaste!

Uteplatsen färdig trots grävhjälpen

och den var färdig inom en vecka. Så vi klarade veckans projekt, men jag har väntat på en solig eftermiddag för att kunna ta en solig bild. Ärtan och Frasse inser nu fördelen med golv och möbler ute. Ärtan ligger och njuter i stolen och brödsmulorna som faller från eftermiddagsfikat gömmer sig inte i gräset utan går lätt att få tag i på golvet.

Lyckad jakt i natt

Frasse har nedlagt sitt första byte. Det var inte stort men otroligt retligt. En fet fluga högg han med glappande käft och den ramlade död ner i husses båttidning (vad annars?) Han och Ärtan tittade förundrade på det lilla bytet och undrade om dom skulle äta upp det eller inte. Ingen unnade den andra en munsbit, så jag tog snabbt tidningen och kastade bort flugan innan den blev uppäten.

Jord ute, jord inne, jord i mage, jord i sinne

har Frasse och Ärtan. Det är smutsigt överallt inne och ute är den gröna odling, som Claes kallar gräsmatta täckt av jord. Frasse och Ärtan fick, som kompensation för att de inte fick hjälpa till så mycket med grävningen, göra en insats med att sprida ut jordhögen. Frasse är i alla fall inte bitter längre och Ärtan är helt nöjd. Jag tror tom att hon fick en släng av det som Tyra (Ärtans syster, se http://www.vuvven.com/) hade. I natt sov jag dåligt pgr av förkylning och varje gång jag vaknade såg jag en bekymrad viffa, som tittade på mig och såg ut som hon sålt smöret och tappat pengarna. Någon gång småhulkade hon lite, men idag mår hon bra som tur är.

Ett hjärta av sten

kan möjligen stå emot den här blicken ...............Frasse kan, när han vill, driva tiggeriets konst till oanade höjder.

Frasses besvikna funderingar om veckans projekt

Jag borde förstått direkt att det inte kunde vara så bra så att husse fixade en jordplätt åt Ärtan och mig att gräva i - det som egentligen är en självklar terrierrättighet!

Så häromdagen när jag hörde första svischet av husses spade så for en glädjepil igenom mig och jag rusade ut för att hjälpa honom. Varthelst han riktade spaden började jag gräva och det fort och effektivt, hur jag behandlades sedan har jag skrivit om i http://www.vuvven.com/.

Men det skulle alltså bli en UTEPLATS och husse hade mage att härma min idé med krater, och kalla det för avrinning. Nu har dom förstört allt genom att bädda in jorden i ett täcke (se ovan). På reglarna ska dom spika brädor. Det blir alltså ett golv ute! Som om dom inte hade tillräckligt med golv inne! Undrar om jag får kissa på ett golv som är ute? Det tänker jag i alla fall göra - åtminstone när dom inte ser.

Meija giachch, meija giachch

det betyder så klart mera glass. Blenda koncentrar sig på viktiga ord och dessa tillhör den kategorin. Hon är också väldigt duktig på att säga nej, men ja har hon ännu inte sagt. Den virkade mössan har hon accepterat och sätter själv på sig den. Men solen är inte så stark längre så ibland duger den fantastiska hårmanen som solskydd!

Jag är vacker och väluppfostrad!

Den här veckan har verkligen varit bra trots att Kickan inte orkar träna oss pgr av att Piggor bara växer och växer och ändå vägrar komma ut. Vi har haft gäster från Italien och Belgien. Ovanligt trevliga människor måste jag erkänna. En italienare, som var husses fd arbetskompis, och hans fru berömde oss och sa att vi var VÄLUPPFOSTRADE!

Matte blev väldigt förvånad för vi tiggde och hoppade upp i sofforna, som vi brukar. Jag hann däremot inte hoppa upp på bordet och smaka på blåbärspajen utan satt bara på stolen och tittade med bedjande ögon. Kanske föll de för mina vackra ögon. För det var det som Katja från Belgien sa. Hon sa att jag var vacker! Äntligen en tvåbening som förstår hur en vacker hund ska se ut! Katja är mattes fd klasskamrat - ovanligt klok!!

Sedan har vi försökt spåra med matte och husse. Det går så där. De är ju inte så vana vid att lägga spår så de blir lite töntiga. Sista spåret bad jag matte att visa mig direkt hur det gick, det verkade liksom onödigt att lägga ner nosarbete när hon ändå så tydligt visste hur det gick. Men hon vägrade och sa bara "Frasse sök". Och den här gången låg det faktiskt ett byte i slutet av spåret. Det glömmer hon nämligen ibland och va sjutton ska man då jobba för?





När vi gick hem från spårningen tränade matte balansgång med Ärtan och satte upp henne på en trädstam. Ärtan tyckte inte att det var speciellt kul utan hoppade ner efter någon meter. Då flöt jag upp och visade hur slipstenen skulle dras. Sedan stod jag och poserade och satt vackert. Man är ju inte för inte en vacker hund! Se bild ovan.

Ärtan har ordet

Ja, så här fina är vi nu och det där om att jag skulle se ut som ett marsvin får Frasse stå för. Jag tror bara att han är avundsjuk på min snabbhet i agility. Trots att jag bara har ett agilityöra, så kommer jag att slå honom endera da´n. Men nu ska vi ta med husse och matte ut i skogen och spåra!